Jag är vaken
Idag var jag på besök hemma hos Johannes, vi började med att röja lite på hans rum för att sedan dricka drinkar och avnjuta köttbullar och pasta under en finmiddag med tända ljus. Sen såg vi Aladdin och åt popcorn, en helmysig dag med min helmysiga vän.
Annars så regnar det, som de flesta redan har märkt. Och allt detta regn har inneburit att jag och Johan mest har spenderat tiden väl genom att tanka första säsongen av OC och äta mängder av glass. Pluggat har jag även gjort, och varit fökyld efter årets tredje dopp och hopp ner i Ösbysjön, men det var det värt.
Det börjar blåsa höstvindar, det skrämmer mig.
Augusti i helvete
Under de senaste dagarna har det hunnit bli augusti, jag har hunnit njuta av vänskap och kärlek i Tanto och genom Stockholms gator, sett en del av Pride Paraden och som sagt lyckats bli förkyld. Livet rullar på...
Från garaget tjuter gitarrer och bakom trummorna sitter Johan, männen repar och ger mig avslappningsmusik att koppla av till när hjärnan måste försöka koncentrera sig på utbud och efterfrågan, bruttonationalprodukt och sådant tjafs, som jag nu ska återgå till. Såhär duktig har jag inte känt mig på länge, tack och hej!
Utan personlig insats
Igår var jag med Patricio, min älskade vän. Vi hade mysigt och busigt som vanligt, åt grillad mat, och en gång dog vi nästan påväg upp för trappen. Nu är det nystart för Söndagar med Pato och Lina, tre i rad nu, precis som det ska vara.
Dagen innan dess var en riktig fin sommardag, pizza och cider med havsutsikt tillsammansmed pojken med guldlockarna, han som äger mitt hjärta alltså. Jag har också hunnit med att se nya Batmanfilmen, bada en natt i Ösbysjön och hoppa jättemodigt från typ tre meters höjd rakt ner i vattnet, och njuta av ljumna sommarkvällspromenader.
When I was young
Ikväll är kvällen, natten mellan 25e och 26e, fast tre månader senare. 25/26e april; en första kyss, en konstig kväll, en början på något nytt. Och här sitter jag nu i hans rum, med samma låt spelandes på Guitar Hero; When you were young. Jag sitter inte längre i min heartache, och han ser mer och mer ut som min Jesus. Ett halvt halvår tillsammans med en person som jag kan säga ord till som jag aldrig förr har kunnat göra till någon annan, det är vackert. Nu tänkte jag nästan dra upp hela historien om hur allt började, men det tänker jag spara till en annan gång. Det är spännande, jag lovar, innehåller till och med triangeldraman, tårar och en utspårad kväll. Men mest kärlek.
Igår såg jag Kent för sista gången på antagligen väldigt länge, det känns sorgligt men fint; jag fick höra Klåparen och celsius. Två låtar jag drömt lite om att höra. Innan Kent spelade alla våras Håkan en fin spelning, men han börjar sorgligt nog bli lite uttjatad. Annars var det en fin dag, jag och Marie tog tåget till Helsingborg tidigt på morgonen, sen vandrade vi runt och upptäckte staden. Det vi kom fram till är att dom har världens äckligaste kebab med dålig service, en underbar sandstrand man kan plocka snäckor på, och konstiga regler om att man inte får sova på bänkarna vid tågcentralen när man har sju timmars väntan på tåget. Hela resan var rätt episk i sig, och som Jocke sa "Det här är nog det finaste stället vi spelat på", jag håller med honom; en underbar park vid Sofieroslott.
Idag har jag sovit massvis, jag var helt utmattad efter typ tre dagar av ytterst lite sömn. Men för ett par timmar sedan vaknade jag till och räddade Johan från TV-spelsvärlden, vi köpte en varsin pizza som vi avnjöt vid vattnet på en liten picnic. Sedan inväntade vi solnedgången bland täcken och kuddar på studsmattan, nu är det Tv-spel och snart American Pie 2 på gång.
A young summers youth
Jag har även sålt min Lars Winnerbäckbiljett, istället ska det köpas en biljett till Way out west. Så i början av augusti sticker jag och Johan till Göteborg för att avnjuta musik och upptäcka stadens gator, det ska bli alldeles underbart.
Ikväll har jag varit på restaurang med mor och far, i Åkersberga. Det var bättre mat än vad jag trodde det skulle vara, men minigolfbanan sög. Igår fikade jag med Marie, Bella, Johan, Claes och Simon på John Chris, det var längesen senast och mycket mysigt. Sen blev det ett snabbesök hos Jocke där folk söp och kollade Simpsons, jag var hungrig så Johan gav mig lasagne. Den natten somnade jag gott på golvet.
Snart börjar skolan, mindre än en månad kvar nu, jag är inte alls redo.
Jag vill skåda fler stigande solar till höger om silja line och beundra massvis av ostbågsmånar bakom gamla stans tunnelbanestation, det är livet.
Äntligen har jag hittat orden
Sen senast jag tittade förbi här på bloggen har jag...
- Tagit årets första dopp vid Rösjön tillsammans med Marie, Carro, Johannes och Anton.
- Grillat korv och sett Love actually, - Carrro, + Albin.
- Legat bland täcken och kuddar på studsmattan med Johan och sett molnillusioner.
- Utbytt tre små men ändå så stora ord och fått en liten nallebjörn med symbolik.
- Pratat om livet och fått frukost på sängen.
- Promenerat runt på natten och sett världens coolaste djur; lysmasken.
- Spenderat söndagen hemma hos Pato, ett perfekt veckoslut.
Zkillz
Nu kommer Carro och knackar mig på axeln, dags för Call of duty eller något liknande..
Din kärlek
I helgen har jag seglat från Näsbypark till Grisslehamn tillsammans med Carro, Johanna och Carros pappa. Vi började seglingen efter solnedgången och guppade runt på havet framåt morgonen, klockan halv sex precis efter gryningen somnade jag i min orangea sovsäck som är lika orange som himlen då var. Det var alldeles underbart att ligga där och beundra solens nykläckta strålar som sökte sig över vattnet, och snacka skit med Carro som stod vid rodret.
Igår var det söndag, jag var med min efterlängtade Patricio. Mästerkockarna var i farten, vi är inte bara bra på att baka kladdkaka utan även utomordentliga på att göra alldeles egen pizza. Eftersom Pato är en hårt arbetande man behövde han gå och lägga sig i tid för att pallra sig upp tidigt dagen efter, så jag förpassade mig hem till min underbara pojkvän. Som jag igår, 13 juli, har varit oficiellt tillsammans med i en månad. En alldeles underbar månad, nu vet jag vad kärlek är. Tack.
Som att allting redan var bestämt, som att jorden går runt solen
De senaste dagarna har jag spenderat med mannen i mitt liv, vi har gjort vanliga men episka saker; allt från att se på film till att vara arga på världen klockan fyra på morgonen och kyssas i vattenspridare på en fotbollsplan. Vi hade två möten med något som måste varit ödet, ett på en pizzeria vid Nora Torg och ett i Mörby C...
I can be your hero baby.. Alla ögonblick med Johan är sådana jag kommer spara i det där lilla speciella facket man har i hjärnan, där man sparar minnen och händelser som man plockar fram vid mörka tillfällen då man behöver något som lyser upp det dystra. Förutom att fylla mitt liv med kärlek så har jag träffat Carro, Johanna, Claes, Simon, Enfors och Calle för att vandra runt och hamna i Ropsten för att återförenas med Simons kära hem. En annan dag begav vi oss till Ösbysjön och gjorde sådant som man gör på sommaren; titta på ankor , doppa fötterna och leka med fotbollar.
Simon, Claes, Carro vid Gamla stan
Carro och Johanna vid Ösbysjön
Kalle på taket
Johan i gräset och Johan med världens näst vackraste soluppgång framför sig
(den vackraste var den på midsommar)
Det är redan juli
Annars är det busstrejk och det känns som att mitt liv går ut på att ta mig till t-bana&Roslagsbanan, det blir alltså en hel del vandringar. Men sådant är mysigt, när man har sin kära i handen och en solnedgång med dimma, ängar, elledningar, kyrkor och skolgårdar i sitt synfält. Så jag klagar inte, bussarna får strejka lite till. Eller nej, vad tar det åt mig, busstejken suger! Det är nog mitt största bekymmer just nu, om det är något som får livet att bli lite jävligt så är det busschaffisarnas envishet.
Men idag lyckades jag ta mig in till staden, där jag träffade marie, johanna, bella och simon. Vi vandrade runt och njöt av friheten och varandras sällskap.
Skavsår är vad jag har nu.
Inatt blir tredje gången denna sommar som jag sover ensam, det känns lite konstigt. Men det får bli en episk datornatt med té, Isola och tända ljus.. Det var längesen nu.
Låt mig gå i bitar
Tänkte räkna ihop alla band jag sett nu i sommar...
BABYSHAMBLES
THE HIVES
HÅKAN HELLSTRÖM
SÄKERT!
TIMO RÄISÄNEN
JIMMY EAT WORLD
FAMILJEN
MARKUS KRUNEGÅRD
HÄSTPOJKEN
GET CAPE. WEAR CAPE. FLY
BILLIE THE VISION & THE DANCERS
KRISTIAN ANTTILA
SERJ TANKIAN
MANDO DIAO
MANU CHAO
PUGH ROFERFELDT
THE WOMBATS
KENT
LASSE LINDH
JOHNOSSI
KAPTEN RÖD & MAJORERNA
Det var väl ungefär det tror jag...
Puss
Våra hjärtan slog lika hårda slag
"Jag tycker om dig så mycket att jag inte ens kan visa med händerna".
Annars är det sommarlov, vilket jag inte riktigt har hunnit fatta. Idag träffade jag Carro, Johanna och Simon en snabbis för att vandra runt i stan och göra sådant som man gör på lovet; ingenting. Såna stunder äger verkligen, dom ger mig en lugn känsla i magen.
Nejnu får det vara nog, på återseende om ungefär en vecka!
Just här står tiden still
Annars har jag träffat världens finaste vän Patricio, vi gick en riktigt lång och fettförbrännande promenad. Det var kallt, grått, regningt och lessamt.. Men eftersom vi är så bra på att kramas och för att jag fick låna Patos jacka ett tag, så överlevde vi, trots att mina fötter dog lite.
Jag har även fikat med mina flickor Johanna och Marie, på fåtöljen. Det är underbart med tjejskvaller, en mansfri kväll med prat om män, det är sånt som behövs ibland.
Dags att dela med mig av episka Hultsfredsögonblick lite kort och gott..
- Inledning med Markus Krunegård
- Pete Doherty var livs levande på en scen framför mig
- Höra Rage against the machine - Killing in the name of från en bajamaja i närheten
- Äta Hawaiipizza i gräset vid Hawaiiscenen
- Ha djupa samtal i tältet på natten, om kärleken och livet
- Dansa till Familjen mitt i natten
- Förstå storheten med Hästpojken tillsammans med Dan
- Se världens bästa framträdande med Billie The Vision
- Försöka sjunga med i "Bollen måste dö" på Timospelningen, tillsammans med Marie som tappat rösten lika mycket som jag
- Få en oförglömlig kyss under "Det är så jag säger det" i månljuset, sista låten sista konserten, Håkan Hellström Hultsfred 08
Det var det första som ploppade upp i mitt huvud, tack och förlåt
Johan
Hej världen, jag har i en veckas tid haft ett privilegium att vakna varje morgon bredvid den underbara människan som imorse vräkte ur sig ovanstående citat. Jag lyckades för en timme sen släppa hans hand för att ta mig hem en snabbis och äta middag med mor och far, hårt. Men nu ska jag snabbt ta mig tillbaka till min plastsoldat, nästa gång jag har tid att sätta mig vid en dator ska jag skriva en fin Hultsfredssammanfattning..
Tror jag.. Om jag orkar.
Jag har aldrig känt så mycket som jag gör när jag är med dig.
Hemma igen
Just nu är jag för trött för att sammanfatta det hela skriftligt, jag kan knappt prata om det heller eftersom jag endast kan viska fram små svaga målbrottsliknande läten i försök till konversationer. Men snart, kanske ikväll, kanske imorgon, kommer en fin sammanfattning av det hela samt ett par bilder. Nu ska jag avnjuta den första måltiden på fem dagar som inte bestått av pizza och Joltcola.
Hej då
Det är sommar
Simon och Lotta
Enfors, Elin och Claes
Marie, Carro och Johanna
Och en alldeles underbar solnedgång
"Tänk om...jag är kär i dig"
Här sitter jag, iklädd trasiga jeans och en stor The Who T-shirt som luktar gott. Min sista skoldag är över, den var fem minuter lång och gick ut på att få reda på att jag fått årets enda MVG, i media. Sen sa jag adjö till världens bästa lärare, Per Arne har nu lämnat Tibble. Egentligen är avslutningen på fredag.. Men jag åker ju till Hultsfred imorgon! Vilket betyder att jag har en del att fixa med idag, så som att packa, städa, få tag på tält, fixa gummistövlar och stressa runt.
Men just nu kan livet inte bli mycket bättre.
Everything is going to be alright someday somehow
Jag har besökt Skinnarviksberget, vandrat runt på gator som avsändrat värme från betongen, hållt mina vänner i handen och pussat Marie i nacken.
Jag har suttit ensam i Hornstull och väntat på tunnelbanan i tio minuter med "What it is to burn" i hörlurnarna, precis som den där natten efter Håkankonserten för ca två månader sen.
Jag har väntat på nattbussen ensam i en timma i Mörby, träffade fyra trevliga killar som ville diskutera musik ett tag, vandrade sedan runt ensam och hittade en fotboll, efter ett tag gick jag tilbaka mot bussen då Carro kom springande mot mig. Sen var jag slutligen hemma och stupade i säng.
Jag har legat i solen i Kungsträdgården med massa folk och svenska flaggor runt mig, medan Lasse Lindh spelade i bakgrunden. Sen sett Billie The Vision och njutit av ännu mer underbar pop, lyssnar på nya albumet just nu.
Jag har varit med massa söta människor hos Lotta och ätit underbar mat och haft äckliga samtal om bajs och mask, sedan vandrat genom Odenplan och hamnat i Tanto.
Jag har mött min bästa vän Patricio i soluppgången,
nu sa vi nyss adjö och jag saknar honom nästan redan.
Jag älskar livet.
Alla frågetecken slätas ut
om dom kommer, såklart dom kommer!
Nu sticker jag in mot staden, förhoppningsvis blir det en långkväll på Skinnarviksberget.