Vid din sida
Lallade runt i skolan, eftersom jag var så gott som klar med min hemsida. Bestämde träff med Bella i stan, åkte dit och träffade henne med Marie, Lotta, Evelina och lite randomfolk ett tag. Spenderade lite tid på café 60 för att sedan återvända med Marie till kära Täby, där det var chillkväll hos Anton med Johannes och Albin. Musik och skvaller, kan det bli bättre?
Herregud, vad underbara vänner jag har!
Och imorgon blir bäst; fest med alla som jag gillar mest. Nödrim.
Förresten, dagens händelse: Jag såg Blondinbella vid Odenplan,
sen fick jag en gratisbanan inne på Konsum.
jag gjorde upp en eld för dig, och nu brinner hela skogen
en riktig höjdare!
Jag kom precis på vad roliga saker vi får göra i skolan, och hur nöjd jag är med mitt val av linje, när jag såg min kompis uppgifter i företagsekonomi. Just nu består mina skoluppgifter av att läsa en valfri roman, se filmer, göra hemsida och tidningsuppslag. Sen finns det mindre roliga saker, som att plugga till historiaprovet eller all spanska och matte. Idrotten är inte heller någon favorit, tänk att jag var sportnörd för två år sedan, det märks inte nu. Men efter sommaren är det adjö till spanskan och idrott två gånger i veckan, hej till eventuell fotokurs och lite annat smått och gott.
usch, vad tråkig jag är som pratar skola.
Men det händer ingenting mer spännande..
Jag har drömt om att ha en riktig dröm
Det var längesen jag gick på en sådan promenad, som man går när man har något stort som tynger en. Jag minns när jag gick bland löven och kände mig som världens ensammaste, eller när jag gick i snön och saknade, eller den gången när jag var livrädd och hade klumpen i halsen en sommareftermiddag. Jag har varit helt lycklig och så gott som bekymmerslös i ett halvår nu, mitt andranamn skulle vid det här laget kunna vara Baloo.
När man levt som Baloo ett tag, så ger man sig automatiskt ut på en jakt efter något som är hjärtskärande, förbjudet och omöjligt.
Jag är jägaren, som letar efter något som får mig att ta fram paraplyet och bege mig ut på ännu en promenad.
Men det finns en chans att jag inte går ensam under mitt paraply denna gång.
Please don't ask me if it's real
Vi inhandlade julmust och begav oss hem till mig för att avnjuta den tillsammans med pepparkakor, och öppning av julklappar. För idag var det våran alldeles egna julafton, jag fick en kopp fylld med godis, ett nagellack, en burk med fyra olika sorters te, en bland-cd, en scarf och.. en julmustkapsyl! Tack bästaste Marie.
Så tittade Julia förbi en sväng, vi granskade skolkatalogen och skvallrade, jag har saknat henne. Efter hennes snabbvisit ägnade jag och Marie resten av tiden åt att kolla på Kentdokumentären och Ursäkta röran.
God Jul.
Värt
Här finns smakprov på vad ni kommer att få höra: http://myspace.com/badhairdaytheband
Alla hjärtans dag om en månad
In a rabbit hole to the sound of you making coffee
Jag har bestämt mig för att stanna. Hej på er!
Idag var jag på bio med Jesper och såg National Treasure, den var rätt bra för att inte vara den sortens film som jag brukar uppskatta. Lite för ogenomtänkt ibland, och förutsägbar.
Resten av dagen har jag dragit runt här hemma, fixat lite i rummet och satt in bilder i fotoalbum. Druckit te med mor och far, har köpt nytt löste "Söders höjder", mycket gott.
Helgen har gått ovanligt fort, men jag har haft riktigt mysigt. Det var kul att umgås lite med estetpojkarna också, det finns alltså en skara trevligt folk i Tibble.
Nu ska jag göra spanskaläxan, eftersom jag lovat mig själv att styra upp mitt liv. Någonstans måste man börja..
Alpha
Visst skriver man mest för sin egen skull, och jag tycker mest att jag är töntig när jag skriver om dagshändelser. Så antingen får jag försöka skriva något jag tycker är mer vettigt, lägga ner bloggandet, eller fortsätta som jag gör nu och mobba mig själv för det.
Hmm..
Jag låter mina tankar vandra
När jag väl var hemma igen bestämde jag och Johannes att det var dags för filmkväll, de speciellt utvalda att delta var Marie, Anton och Albin. De sistnämnda pojkarna mådde mindre bra efter gårdagen, och stannade hemma i sina sängar. Men mina trogna vänner Marie och Johannes lyckades ta sig till mitt svårnådda hem, det är inte lätt att bo i Gribbylund. Desvärre blev det inget filmtittande, men en massa prat, pepparkakor, te, chips, flädersaft, youtubeklipp och musik.
= En mysig och bra lördag
Jag vill ha kanelbulle
Precis som varje fredag tog jag mig halvt levande hem efter medialektionen och slängde mig på sängen, framåt kvällen brukar någon ofta ha någon sorts av plan för hur fredagsaftonen ska spendras. Så var det även idag, jag träffade Marie, Carro och Johanna för en tjejfilmkväll.
Helt plötsligt! får jag ett sms, som ändrade planerna drastiskt.
Det var Johannes som bjöd över oss till Anton, några minuter senare befann vi oss i huset fyllt av 7 män. Riktiga män med snygga dansmoves, växlande målbrottsröster och huvudbonader.
Framåt halv 3 begav vi oss hem i den kyliga natten, och här sitter jag nu; i Maries kök mätt och belåten efter en halv pizza, men otroligt sugen på en kanelbulle.
GOD NATT
I want it that way
Målen är:
- Gå och lägga mig helst innan 23.00
- Göra läxor
- Plugga till prov
- Sluta äta så onyttigt
- Städa rummet oftare
- Skaffa ett litet intresse
- Börja på någon form av träning
Annars är livet rätt bra.
Inget händer här
Sen står populärkultur på schemat, känns som att historia kan bli något av ett favoritämne framöver.
Sen rullade dagen på, hamnade efter skolan i Täby Centrum med Marie.
(WOHO, nu i denna sekund fick kent en grammi som årets grupp)
Dagen: Såg This is England på engelskan, det är den bästa film jag sett sedan...jag senast såg den! Det är en trolig och insiktsfull film, bra skådespelare, episka omgivningar och scener, coolt mode och grymt soundtrack. Se den!
Adde behövde sällskap till frisören efter skolan, så det blev en massa kringstrosande och en kebabrulle i stan. Tyvärr hann jag inte uträtta mina ärenden, som för övrigt är hemliga. Jag och Marie smider töntplaner.
Nu tänker jag återgå till Tv-tittande och djupa funderingar.
Ps. Nu vann Kent ännu en grammi
Intro episod 2
kör vi en dagens-lista!
Dagens..
jobbigaste: Vakna kl. 06.37
frisyr: Luggen flätad
klädsel: tråkig och grå
väder: Slask
låt: Mando Diao - Good Morning, Herr Horst
plansmidande: Spanienresa i maj
plats: På bänkarna vid elementen i wwi-korridoren
positiva överraskning: G på spanska och matteprovet trots stor brist på förberedelser och kunskap
bästa: Majsen i den vegetariska skolmaten
sämsta: Kanel till filen, jag var sugen på socker
mest värda: En macka och Lion efter idrotten
händelse: Fick hem 400 framkallade foton
funderare: nydligen i duschen, på framtiden och kärleken
föräldrapåhitt: Lag om att stänga av datorn 23.00, tyranner
Glassen kallar!
With a mask on
Det bjöds på pizza, tårta, saft och fiskedamm.
Imorgon börjar det som alla antagligen redan har ångest över, skolan.
Låt mig överleva morgondagen...
Blodsband och inredning
Idag var jag hos min morfar som har cancer i ögat, men coola glasögon har han. Ett par gamla retro pilotbågar, som jag har paxat att få ärva (som vi hoppas blir om många många år). Jag har kommit på att han är min coolaste släkting, dels för brillorna, dels på grund av hur omtänksam, snäll och harmlös han är. Han har också alltid en massa historier att berätta, och när han var ung var han busschaufför ute på landet. Bonde-busschaufförer är goda om man jämför med de onda i Stockholm, han älskade sitt arbete. Nu förtiden är han vaktmästare på ett värdshus, och dansar på fritiden. Alla tanterna vill ha honom, men han valde sin Monica.
Min morbror Peo, är också rätt cool. Han älskar böcker, musik och allmänbildning. Han har MS och sitter i rullstol, men det gör honom inte mindre cool för det. I sin lägenhet har han en stor tavla på Charlie Chaplin, och hela Nationalencyklopedin i bokformat. Egentligen är han coolare än morfar, men pilotbrillorna saknas.
Nu ska jag rensa min bokhylla, ta bort dåliga böcker och ställa dit gamla klassiker. Sen ska jag önska mig böcker av de bästa författarna i födelsedagspresent, för jag är nörd. När bokhyllan är klar ska jag rama in ett par jättefina svartvita bilder som jag hittade i ett gammalt fotoalbum, och sätta upp på väggen.
Någon gång i mitt liv ska jag äga en polaroidkamera, det är mitt nya livsmål.
Sweet
Kvällen, eller snarare Lotta, bjöd på festligheter i form av mat, prat och TV-spel i lägenheten på Odenplan. Jag och Carro stekte köttfärs, Marie fixa vegfärs, Lotta skar grönsaker och Simon gjorde guacamolen. Johanna, Enfors, Evelina, Kattis, Bella och Calle åt och tittade på när vi andra var duktiga. Därför utser jag oss arbetande människor till årets män, och det är inte illa eftersom detta år än så länge pågått i 4 dagar.
Eftersom jag är töntig, var jag även tvungen att skriva till en extradel om Kent i min årsresumé när jag Insåg hur stor del av min höst det var. Skrev tillslut till lite fler saker också, som på något sätt betytt något under årets gång...
Efter jag skrivit det insåg jag hur svårt det är att beskriva känslor på rätt sätt.
2007 hejdå nu
Efter en del tjat så kommer slutligen min tråkiga årsresumé, läs om ni orkar.
Jag hade egentligen inte tänkt publicera den, jag gör det bara för Dan och Anton.
(Jag skrev nedanstående text i början av december)
År 2007 var året då jag blev jag, jag inledde det nya året med myskvällar och många funderingar. Jag ägnade tiden då snön låg kvar på marken till att hitta mig själv och samla mina tankar, jag smälte intrycken från föregående år.
Februari, jag mötte en ny person som fick mig att tänka till. Jag upptäckte att jag hade saker att avsluta innan jag kunde påbörja nya, jag fattade ett klokt beslut. Jag lät mig inte luras av en värmande hand och en skyddande famn, jag förstod att det var fel när han kallade mig för sin.
En oerfaren och naiv femtonåring fyllde sexton år en kall dag i mars. Med den nya åldern kom lite mer mognad och en del livserfarenheter, jag lärde mig att vara ärlig mot mig själv och andra. Detta år var ett år av insikt, ett år för mig själv. Eftersom jag har bestämt mig för att inte nämna några namn får det räcka med ett anonymt förlåt för de saker jag gjort fel, jag har aldrig menat att såra någon om jag gjort det.
Om jag ska ta och börja från början, då när vinter blev vår och dysterheten och saknaden övergick till en nystart och glädje. Jag minns den där första riktiga vårdagen, när jag klev ut genom dörren för att ta den vanliga bussen klockan 08.06 till Kunskapsskolan. Fågelkvitter, solsken och ett tjockt lager av grus som knastrade under skosulorna fick vardagen att byta färg. Med ett leende på läpparna och Håkan Hellströms glada budord strömmande från hörlurarna, såg jag mitt liv med nya ögon. Jag kunde äntligen lämna det förflutna bakom mig och skymta den stora och läskiga, men lite lockande, framtiden.
Med skräckblandad förtjusning tog jag mig igenom diverse öppna hus, i jakt på det ultimata gymnasiet med linjen som skulle passa just mig. Ångest över betyg och poäng hade hängt som ett regnmoln över mig under hela nian, men äntligen såg det ut att klarna. Solens strålar nådde mig till slut en dag lite längre fram i juni, då det visade sig att min framtida utbildning låg i händerna på Tibbles World Wide information-linje. Med mig på resan skulle jag komma att ha min bästa vän, min högra hand. Stenen lyftes från hjärtat, allt blev med detsamma mer lockande.
Nu var det även början på året som skulle gå i musikens tecken, första konserten för året blev Billie The Vision & The Dancers tillsammans med nyfunna vänner och en gammal goding.
21/4 Billie the vision & The Dancers
22/4 Lasse Lindh
I början av maj fick en annan person för sig att göra ett försök. Jag var ärlig och berättade att jag inte ville ha ett förhållande, den kvällen på balkongen lovade han mig som svar ett försök till vänskap. Det hela rann direkt ut i sanden,
blev inte mer än ett enstaka sms någon gång ibland.
Än hade jag en del veckor kvar i högstadiet, mitt mål blev att göra det bästa av situationen. Jag tog mig igenom skoldagarna med en hyfsat positiv inställning, levde på ett leende och en del blickar i smyg. Blickar fick förbli blickar, detta år var mitt eget och vänskapens. För just vänskap blev denna sommars höjdpunkt, jag hittade dom. De personer jag hade önskat mig i ett antal år, som en försenad födelsedagspresent trädde dom in i mitt liv en dag i maj. De såg till att förgylla sommarkväll efter sommarkväll och ta mig bort från den ibland så grymma verkligheten, precis som de raderar en del av det nuvarande vintermörkret med sin närvaro.
Så var det dags att lämna tryggheten i kunskapsskolan, med mycket blandade känslor. Jag som precis hade börjat trivas, hittat det stället där jag hörde hemma. Det hela avslutades i alla fall med niornas bal en fin afton i juni, kunskapsskolans avgångselever samlades i Djursholms Värdshus för att dela sin sista gemensamma måltid. Det blev en lyckad kväll med god mat, trevligt sällskap och en del dans samt nomineringar och priser. Natten avslutades vid Hägernäs strand, det blev en hyfsat fin afton.
Jag väljer att se tillbaka på början av sommaren med ett leende, även om jag egentligen gick igenom en del mindre roliga saker. En närstående person svek mig som så många gånger förut, gjorde mig livrädd och orolig. Det kunde ha inneburit en stor förändring i mitt liv, men jag tror på förlåtelse. Efter ett antal samtal och en del tårar gick livet vidare, fast tankarna och rädslan ibland fortfarande slår över mig. Men jag växte som person, jag vågade efter alla år visa mig svag och släppa ut känslorna. Nu har jag insett att den starke vågar visa sig svag, och kan ändå fortfarande stå upp rakt.
13/6 [ingenting]
26/6 Arctic monkeys
Sommaren snurrade vidare i samband med festival och lycka, under de dagarna växte jag betydligt. Tiden jag spenderade med vänner, musik, bus och eget ansvar i Borlänge kan ha varit höjdpunkten på hela sommaren. Jag återgick sedan till vardagen, såg solen gå upp utanför fönstret varje tidig morgon innan jag somnade. Fick en bekväm dygnsrytm och ett trivsamt avslut på sommarlovet med dom som betyder mest. Jag fann även en viktig vänskap, och jag hoppas han vill fortsätta vara mina söndagar ett tag till, ett bra tag till.
27/6-1/7 Peace and Love
Så stod hösten utanför dörren och knackade på. Sommarlovet avslutades en augustikväll på bryggan, medan den första kyliga vinden blåste över mig. Man riktigt kände hur något var förändrat, mörkret smög sig försiktigt på och likaså rädslan över vad som skulle komma härnäst. Den kvällen med min vän var slutet på en saga och början på en ny, nu klev vi hand i hand in i allvaret.
Det var dags, den 27e augusti var början på en ny period i mitt liv; gymnasiet. Jag lämnade en del av det leende som tagit mig igenom föregående skoldagar, eftersom jag är en person som måste begrunda saker ett tag innan jag tar emot dem och blir mig själv fullt ut. September, oktober och november flög förbi med all hast, lektioner måndag till fredag, konsert eller filmkväll på lördag och söndag. Som en dimma rullade dagarna förbi, de flesta såg likadana ut. Fast det fanns små händelser som stack upp en liten bit över noll, jag hade saker att längta till.
8/9 Håkan Hellström
9/9 Kristian Anttila
30/10 Billie the vision & The dancers
8/11 Timo Räisänen
Efter flera månader av väntan var det äntligen dags, det hela började med ett skivsläpp och en signering. Jag fick krama medlemmarna i världens bästa band, vilket dom är i min mening eftersom dom håller i längden och man kan lyssna på dom i alla lägen. Kent. Någon vecka senare begav jag mig till Globens annex med världens underbaraste konsertkompisar, vi sjöng om Monica och fångade pappersbitar i väntan på, vad jag har kommit fram till, är årets största ögonblick. Utan att jag hann uppfatta vad som egentligen hade hänt så stod de slutligen där bara några meter framför mig, grabbarna (gubbarna) från Eskilstuna. Låt efter låt fick de mig att rysa och minnas, bli tårögd och fylld av lycka. Det gick en timme, det gick en minut, men just då stod tiden still. Det var en stor dag, och jag somnade gott den kvällen för jag visste att jag skulle få uppleva en liknande dagen efter.
16/11 Kent
17/11 Kent
21/11 Lars Winnerbäck
24/11 Kristian Anttila & Timo Räisänen
3/12 Säkert!
Det börjar lida mot slutet av mitt år, december är redan kommen och livet är en aning mer vitt. Äntligen känner jag mig hemma i skolan, jag har tagit in alla intryck och samlat ihop alla dagar till ett leende. Även om jag inte vant mig vid läxor och lektioner så trivs jag, efter ungefär fyra månader vet jag vart jag står. Rädslan för framtiden börjar sakta men säkert avta, jag har mål och ambitioner.
Jag ska aldrig ignorera kärleken, det blir mitt nyårslöfte. I ren Kentanda.
Var är du ikväll?
Idag blev det ännu ett besök på Café 60, men denna gång var vi 15 vänner som skulle tränga ihop oss i den fullpackade lokalen. Efter mycket om och men fick alla till slut en plats, och lämnade inte de ovanligt sköna fåtöljerna förrän flera timmar senare. Tack för en mysig kväll.
Jag har spenderat lovet med en massa fina människor, jag är nöjd.
Och resterande av dagarna innan skolan börjar ska bli minst lika bra,
ser det ut som i nuläget.
Att vinna eller förlora
"The end has no end".
Men visst har slutet alltid ett slut, eller allt går att förändra. Det är rätt många småsaker som har förändrats under året som gått, till det positiva. När jag ser tjejen mitt emot mig, hon för ett år sedan, ser jag en person som tänker tillbaka på de dåliga sakerna från det gågna året. Däremot hon som sitter här, den jag är idag, ser framtiden och allt gott den har att bjuda på.
Det är alltså mer än möbleringen av mitt rum som inte är det samma.
Det förflutna konsertåret
21/4 Billie the vision & The Dancers
22/4 Lasse Lindh13/6 [ingenting]
26/6 Arctic monkeys27/6-1/7 Peace and Love-festivalen
12/8 Per Gessle (Gratis)
8/9 Håkan Hellström
9/9 Kristian Anttila
30/10 Billie the vision & The dancers
8/11 Timo Räisänen
16/11 Kent
17/11 Kent
21/11 Lars Winnerbäck
24/11 Kristian Anttila & Timo Räisänen
3/12 Säkert!