Man måste vara liten för att vara stor

Projektarbetesångesten har fallit som tunga regndroppar över mig, det finns liksom ingenting som verkar vara sådär extra kul att göra som man kan ha en vettig frågeställning till. Känner mig förvirrad och hjälplös, skolåret har börjat dåligt på pluggfronten.

Idag träffade jag däremot en av världens bästa människor, det gjorde mig glad. Innan idag var det ungefär tre månader sen senast jag träffade min bäste vän som flyttat iväg till Falun, Patricio, usch så jag saknar honom. Nu kom jag att tänka på att han varit min vän i tre år, tiden går fort, en gång i tiden var han min varje söndag.

Nu för tiden kommer söndagar bara med ångest och plugg. Jag borde skaffa en hobby.

vandrar en väg

Jag saknar att blogga. Jag saknar mig själv så som jag var någon gång för sisådär två år sedan.

Läste precis igenom saker jag skrivit här på bloggen, blir nästan lite imponerad över vad jag skrivit.

Nu för tiden är jag bara tråkig, trött, elak, förutsägbar och ointresserad av det mesta. Vad hände med mig och min glöd?


Jag ska skriva krönikor i mitt projektarbete, och inte bara det, jag ska skriva krönikor med varierande språk OCH en intressant handling.

.. Vad i helvete har jag gett mig in på?

en uppdatering, and I don't know why



Mycket har hänt de senaste tre månaderna som jag inte bloggat på, för jag har helt enkelt slutat blogga tror jag, det är liksom inte kul längre.

Men i alla fall så har mycket hänt, jag har till exempelt slutat tvåan, firat ett år med snyggingen på bilden, gråtit över min bortgånge storebror och gått in i mitt allra sista sommarlov. Vad som hände i våras minns jag inte riktigt, men en bra vår, det var det.

Vi kanske hörs någon gång snart igen, vem vet!

Det luktar nästan sådär som det gör precis ovanför vänstra näsborren, kärlek

Jag ligger och luktar på en bok, blir nästan lite tårögd.

Ibland är man patetisk.

Men jag väljer att se det som charmigt.

På med fejksmajlet



Pappa skickade över ett par bortglömda bilder från 18årsdagen. Här sitter jag och min käre pojkvän och äter köttfärspaj med min käre mor och far, fejkleendet är mysigt.



Och dessa bilder är ju lika smickrande varje år! Men den är fin ändå, för nästan alla är med, till och med Timmy! Och pappsen bakom kameran.


Nu har jag packat klart det viktigaste, ätit, målat naglarna, pratar i telefon och varit på Ica Stop. Vad ska man fördriva resten av kvällen åt är frågan?

There's heavy metal coming from your truck

Om tolv timmar är jag på Arlanda för att åka med klassen till London, så ni kommer varken se eller höra mig förrän på torsdag. Idag åkte även Johan till sin bror i Lund, han släppte av mig vid skolan imorse och det blev ett sorgligt avsked i bilen. Så nu sitter jag här, fredagkväll, den 13e, och firar vår 9-månadersdag alldeles för mig själv.  Jag tror den här veckan kommer bli en riktigt tuff en att klara av, men när den väl är över kommer allt kännas ännu lite bättre än vad det redan gör.

Annars är livet fint, jag har höjt mina betyg i flera ämnen, våren är på väg och jag kan köpa smultronpussar alldeles själv. Den 4e mars blir jag förresten bjuden på Metallica, jag är till och med taggad. Och i sommar drar jag, Johan och Filip på road trip till Göteborg och passar på att se U2. Hultsfredbiljetter ska även köpas.

Nu blir det till att fortsätta packa min lilla resväska, och se till att lämna plats för shopping. Resten av kvällen lär väl gå åt till att driva runt och fördriva tiden med att äta, försöka somna och vakna 04.00. Livet är hårt.

Viktigt: Måla om naglarna!

Lördag

Tjenare Kungen och Kycklingsallad, snart två hela dagar som arton år och en påse ostbågar som väntar nedanför sängen. Så ser min kväll ut, och jag tycker den är ganska så fin.

Igår köpte jag en cider, utan att legga, så det kunde jag lika gärna gjort för en månad sen eller så. Men det var en fin upplevelse i sig ändå, eller något. Sen drog vi ut på staden, det var väl även det en upplevelse i sig, krogen. Dessvärre verkar inte Viper Room vara något för mig. Nästa gång sticker vi någonstans där det finns dansbar musik.

Igår fick jag även en jacka, ett par skor, skivor och pengar. Men ingen tårta.

Nu. Ostbågar.


Vi är förlorade vi två, sen vi var 17 år

Idag har jag levt min sista dag som 17, ikväll infaller alltså mina sista timmar som omyndig. Jag tänker nu följa Emmas tips och lyssna på alla låtar som handlar om att vara 17 år, för det visade sig att finnas en hel del såna, ett par extra fina också faktiskt.

Jo, vi har Håkan Hellströms "Vi två 17 år" som jag citerar i rubriken, eller Veronica Maggios låt "17år", som verkligen handlar om att vara sjutton år. Lars Winnerbäck sjunger även en fin rad i Hjärter dams sista sång "du var sjutton jag var sexton och jag skolkade från allt jag ville bara vara med dig" som även den beskriver känslan om att vara just 17.

Men imorgon blir jag stor, och det första jag ska göra för att utnyttja detta är att köpa en Smultronpuss, sen blir det krogen på kvällen!

Annars tror jag faktiskt att allt kommer fortsätta precis som vanligt...

En hyllning?

När toner klingar samtidigt, enligt ett regelbundet rytmiskt mönster, kan det uppstå något så magiskt att man slungas bort från verkligheten ett tag. När håren reser sig från armarna, man blundar hårt, och får kämpa för att hålla tillbaka tårarna, bara för det är så vackert. Musik kan skapa den perfekta harmonin.


Det finns en låt för varje tillfälle, för varje person, till och med för varje relation. Det finns alltid låtar att identifiera sig med, en textrad som säger något speciellt, en titel som beskriver en händelse ur ett liv, en genre för just dig. Att ha ett soundtrack till sitt liv både piggar upp vardagen och får en att känna sig lite tryggare, att man då vet att det finns åtminstone en person som känner som man själv gör. Med musik är man aldrig ensam.


Man kan uttrycka sig med hjälp av musik, det enda man behöver göra är att röra lite på höfterna och skapa sin egna lilla dans i ren glädje. Man kan även skapa ett blandband med just dom där speciella låtarna som betyder något för dig eller för personen du tänkt ge det till, bara för att visa att man bryr sig. Man kan visa sina känslor med hjälp av musik.


Lördag

Sista riktiga dagen av lovet idag, för söndagar räknas inte.

Igår fyllde Kalle 19, det var trevligt. Inatt har jag sovit ungefär 3 timmar, idag har jag jobbat. Nu ska jag till Johannes!

Krokusvägen





Vill du möta himlen med mig?

Hej världen!

Igår blev det en sväng runt Danderyd för att sedan åka en snabbis hem till mig och vidare till Täby Centrum, med bil! För igår tog pojkvännen min körkort. Jag är så stolt, så stolt! Äntligen får jag ha honom lite mer för mig själv också, när han slipper körskolor och teoripluggande. Desvärre är det min tur att börja nu, att ta körkort verkar vara det jobbigaste man kan göra här i livet, men samtidigt väldigt nödvändigt att göra. Därför har jag bestämt mig för att göra det, även om bilkörning möjligtvis skulle kunna vara bland det tråkigaste som finns.

Ikväll blir det bastubadande och imorgon blir det fest, sen är det lördag och söndag, efter det återgår man till döden.

Vad behöver vi egentligen



Jag har kommit på att jag ska fylla denna blogg med tråkiga bilder.


Det råder för tillfället bandmöte i vardagsrummet, själv har jag blivit instängd i Johans rum. Här finns det inte så mycket att göra, då datorn har kommit att bli väldigt tråkig på senare tid, men jag underhåller mig samtidigt genom att lyssna till snöplogens ljud utanför fönstret och begrunda Dagybarnen i skolkatalogen.

Inatt drömde jag om små noshörningar i köttbullar och luciatåg.

It's the road to fuck knows where





Is This It snurrar i stereon, kvällsplanerna gick i kras, min nya kjol är blå. Johan är på AC/DC, i torsdags bakade jag kladdkaka med min bästa vän, det är sportlov. Jag tycker det är tråkigt att köra bil, jag måste ta körkort, för stunden vill jag mest härifrån.

Nu ska jag dricka cocos-te, äta choklad och eventuellt bränna en fin skiva.

Puss

"Hennes doft sitter kvar i mina smutsiga lakan"

"Sheets of empty canvas, untouched sheets of clay

Were laid spread out before me as her body once did.

All five horizons revolved around her soul

As the earth to the sun

Now the air I tasted and breathed has taken a turn



Jag kom alldeles nydligen på att jag har något för låtar/texter som innehåller små rader om lakan, enligt mig är det nog det absolut finaste man kan skriva om nästan. På något sätt kan ett par lakan förmedla så mycket känslor. Ikväll tycker jag att det finaste Jocke Berg, den största poeten av vår tid, har skrivit är just den raden som råkar vara rubrik för detta inlägg. Han skrev den innan 95, alltså då Kent ännu var Havsänglar. Vilket innebär att låten "Bilder" som citatet kommer från, endast finns på en skränig demoinspelning. Men charm, det har den.

Annars har ju både Pearl Jam (stycket där uppe) och Jens Lekman (texten här nedanför) också lyckats rejält bra, två låtar värda att lyssna på. Därför ger jag dom till er!

"Så vi pratade i timmar
Dina tårar i mina lakan
Du sa att du tyckte du var ful
Jag fatta ingenting
För det där är skitsnack, och det vet du
Du är det vackraste jag har sett ju
Jag har förlorat mig själv i dig
Förlorar jag dig, så förlorar jag mig"
 





Inatt är jag ensam igen, imorgonbitti kör Johan upp!

I love you


Men jag älskar dig nu!

Alla hjärtans dag-firandet blev underbart med min älskade Johan, som jag nu haft i 8 månader och två dagar. Jag fick frukost på sängen, en sån sort som jag fick i somras ibland; baguetter, Pucko med sprutgrädde och wienerbröd. Sen fick jag en röd ros och almondytårta efter middagen. Han är finast.

Idag satt jag på bussen hem och kände att våren var på väg, våren är en årstid av pop. Därför lyssnade jag på uppsnärjd i det blå, lite [ingenting] och även en del Bob Hund. Det är ett fint vårtecken tycker jag, därför var jag glad då jag traskade sista biten hem från Gribbylund Västra.

När jag kom innanför dörren fick jag beskedet att min farbror dog idag, min pappas lillebror. Det kom som en chock, även om  jag inte kände honom så väl. För att pigga upp mig igen slingade jag håret ljusare.

Livet är bra konstigt ibland.




  

Ännu ett tråkigt blogg-inlägg.

Ännu en ensam natt, ännu en kladdkaka, ännu en dag ur Linas liv.

Imorgon har ännu en månad gått, den åttonde i raden, av ett förhållande som jag kallar alldeles underbart.

Ännu en dag kallad alla hjärtans dag.

Ännu en mysig helg framför mig.



I can't do anything, except be in love with you


Ensam natt med nytvättade lakan

Förkylningen sitter i, har mest spenderat de lediga dagarna åt att ta det lugnt.

Idag fick jag sällskap av min älskling, vi såg de sista avsnitten av Vänner och avnjöt en varsin Ben & Jerrys. Mitt liv är nu galet tomt, serien har varit en stor del av mitt liv sen någon gång i höstas, och nu har vi slutligen sett klart alla säsonger. Detta är alltså en sorglig dag, fast fin ändå.

Nu såhär på kvällskvisten är jag ensam, ska även sova ensam eftersom mannen ska göra körteoriprov tidigt imorgonbitti och inte vågar be min mamma att koka uppiggande morgonkaffe åt honom. Han är söt, och jag ska hålla tummarna i sömnen för att han ska klara provet. 

Ikväll har jag alltså hur mycket tid som helst åt att vara sentimental och nostalgisk, samtidigt som jag lyssnar på kvällens låt, Yellow Ledbetter av Pearl Jam.


Hon är tyst och bara andas, i ett litet ögonblick

Det har hunnit gå en hel vecka in i februari, och liksom varje år har jag dragit på mig en förkylning. Revolutionerande har denna års förkylning endast utgjorts av lite halsont, hosta och svullna öron, jag kan skatta mig lyckligt.

Jag kan skatta mig ännu lyckligare att denna dag för mig räknas som en fredag, för en sån lyxig person som jag och resterande av Tibbles elever har två studiedagar på rad framför oss. Så imorgon ska jag passa på att bli frisk, plugga, ta hand om mig själv och eventuellt bege mig till Täby centrum för att uträtta en del ärenden. Det behöver hämtas ut grejer på apoteket, köpas underkläder och en silverpenna, samt förberedas för 8månadersdagen och alla hjärtans dagen som infaller på fredag och lördag.

För i år är jag lycklig på alla hjärtans dag, mannen som dagen ska spenderas med ligger just nu här bredvid mig i min säng. Fast härifrån ser han mest ut som en liten mask, helt inlindad i de gröna lakanen. En sovande mask, med ett litet visslande ljud från näsan, ett väldigt hemtrevligt ljud som ackompanjerar mina fingrars tappande på datortangenterna. Jag är en lycklig flicka.

Idag var min storebror och min käre brorson Rasmus här, jag har kommit på att det är mina absoluta favoritsläktingar. Och min 6-åriga brorson lät mig få veta att han tycker att jag är ganska så snygg, den finaste komplimangen jag fått på länge.


Tidigare inlägg
RSS 2.0