Brevet till läraren

Första läxan Svenska A

 

Hej Axel, nu skulle jag vilja presentera mig.

Jag är en av eleverna du ser om du tittar över din axel, det vill säga om du i förmodan står vänd med ryggen mot klassen. Vi får hoppas att du gör det när du läser detta, för annars ljuger jag.

 

Men jag talar helt sanning när jag säger att mitt namn är Paulina Johansson, jag lyssnar även om du kallar mig "Lina", det är speciellt bra eftersom en klasskompis tagit del av mitt namn. Men jag är snäll, hon får bli Paulina.

Lina, det är jag, och har alltid varit. Innan jag ens var född var jag "Micke-Lina", Mikael eller Paulina, det skulle barnet heta. Till min pappas lycka blev det en liten Lina, jag är hans lilla Lina ballerina.

 

Min klass heter då "WWI1A", väldigt förvirrande tycker jag. Jag har hittills under min tid i Tibble skrivit en del prov. Varje prov börjar med två simpla frågor att svara på;

 

Namn: Paulina Johansson

Klass: Andromeda

 

Eller nej, jag glömde igen. Jag går inte i Kunskapsskolan längre, min klass heter inte Andromeda. Jag får sudda och börja om på nytt.

 

Namn: Paulina Johansson

Klass: WWI1A

 

Det är där jag hör hemma nu, i WWI1A, en linje som jag valde för den verkar passa mig hyfsat bra, och framför allt för den verkar vara intressant och rolig. Som den förhoppningsvis är, än så länge har jag ingen aning faktiskt. Men skriva, det gillar jag, det hoppas jag det blir mycket av. Läser det gör jag också, nästan varje kväll. Ett nattduksbord utan en bok på, är inte mitt nattduksbord.

 

Eftersom sidan nu börjar bli lite för full av bokstäver, verkar det vara dags att avrunda. Det blir till att kortfattat ge dig lite information om vem jag är, för det har jag precis kommit på;

Jag har upptäckt hur jag vill, och inte vill spendera min fritid. Jag vill inte spela innebandy, det trodde jag att jag ville förut. Svaret är; jag har egentligen talang inom idrott. Men jag spenderar hellre min tid och mina pengar på kläder, musik, konserter och kompisar, än att det spenderas i en sporthall, jagandes efter en liten boll med hål i.

 

Jag vill fånga dagen, leva livet, göra det jag gillar. Alltså är jag precis som vilken sextonåring som helst, en liten vilsen varelse med många förväntningar och önskemål.

  


Men jag hoppas vi får ett par trevliga år tillsammans.

Och jag lovar, så fort det blir dags att skriva på dator ska jag använda ditt favorittypsnitt.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Haha Bäst!

2007-09-01 @ 21:10:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0