Timekill?
Tid, ett ord bestående av tre bokstäver, så litet och slitet med så stor betydelse.
"När tiden är rätt"
"När jag får tid"
"Tiden går så fort"
"Jag vet inte om jag har tid"
Jag är så sjukt trött på denna tidsångest, jag vill leva i nuet. Vara fri att göra vad som helst när som helst, ingen stress eller längtan. Chill.
Precis när jag äntligen lärt mig slappna av under juli månad, som är en månad bestående av enbart chill. Kommer augusti; det är dags att ta sig tillbaka till verkligheten, med tidiga mornar, läxor, plikter och stress.
Ja, nu har jag en väldig tidsångest, tiden går för fort.
Ikväll känns hösten i luften, vinden är inte sommarljummen längre. Den är lite hårdare, mörkare.
När denna höststorm blåste in genom mitt öppna fönster kom dom årliga tankarna; ojoj, det är en massa saker som jag inte hunnit med att göra under sommaren. Nu är sista chansen, jag har bråttom.
Men jag tog mig i alla fall tid att inatt starta en alldeles egen blogg, om det nu var en så bra idé. Time will tell.
Nu ska jag slå mig ner i fåtöljen under fönstret, linda in mig i min prickiga filt och andas in den friska höstluften. Om jag hade en tändare eller tändstickor i närheten skulle jag tänt värmeljus också, men det får jag spara till en annan gång.
Nu känner jag mig en gnutta possitiv faktiskt, den kyliga mörka höstvinden blev nyss frisk, ojoj, redan framsteg. Detta kanske inte slutar i deprission.
Till tonerna av Lars Winnerbäcks "Elegi"
"När tiden är rätt"
"När jag får tid"
"Tiden går så fort"
"Jag vet inte om jag har tid"
Jag är så sjukt trött på denna tidsångest, jag vill leva i nuet. Vara fri att göra vad som helst när som helst, ingen stress eller längtan. Chill.
Precis när jag äntligen lärt mig slappna av under juli månad, som är en månad bestående av enbart chill. Kommer augusti; det är dags att ta sig tillbaka till verkligheten, med tidiga mornar, läxor, plikter och stress.
Ja, nu har jag en väldig tidsångest, tiden går för fort.
Ikväll känns hösten i luften, vinden är inte sommarljummen längre. Den är lite hårdare, mörkare.
När denna höststorm blåste in genom mitt öppna fönster kom dom årliga tankarna; ojoj, det är en massa saker som jag inte hunnit med att göra under sommaren. Nu är sista chansen, jag har bråttom.
Men jag tog mig i alla fall tid att inatt starta en alldeles egen blogg, om det nu var en så bra idé. Time will tell.
Nu ska jag slå mig ner i fåtöljen under fönstret, linda in mig i min prickiga filt och andas in den friska höstluften. Om jag hade en tändare eller tändstickor i närheten skulle jag tänt värmeljus också, men det får jag spara till en annan gång.
Nu känner jag mig en gnutta possitiv faktiskt, den kyliga mörka höstvinden blev nyss frisk, ojoj, redan framsteg. Detta kanske inte slutar i deprission.
Till tonerna av Lars Winnerbäcks "Elegi"
Kommentarer
Trackback
