Min stolthet kommer ivägen.
Jag hade planerat att sova när jag var glad, man ska ju alltid sluta på topp. Som ni ser gick det inte riktigt enligt planerna, jag lyckades få tankarna och tiden att springa ifatt mig och här sitter jag nu. Det vimlar av kvällsspöken i hjärnan, den sortens tankar som förekommer väldigt ofta på vinterkvällar runt tolv-tiden.
Samma tankar envisas med att gå på repeat kväll ut och kväll in, och jag gillar inte repriser. Det är just vad detta är, enbart en gammal repris. Eller kanske mer som en spin-off? och vi alla vet att såna inte håller i längden.
Nu fick jag just den finaste komplimangen jag fått på länge, med den i tankarna ska jag stänga ner datorn för att stirra upp mot stjärnorna i taket. Och slutligen somna, drömma om sommar och förhoppningsvis vakna lycklig.
"Det vimlar av kvällsspöken i hjärnan"
Har du hJärnspöken?
