Ensammast i Sverige

Ikväll om en månad, är jag antagligen mitt uppe i ett lyckorus.
Jag kan inte förstå det,  att det bara är en enda månad kvar.
Vid det här laget om en månad är jag påväg hem genom natten, antagligen med tonerna från "Ensammast i Sverige" ekandes i huvudet. Antagligen rakt igenom upprymd och lycklig.
Stort, är vad det är.

Kent.
Käns som det blivit lite för mycket kent de senaste dagarna?
Eller det kan inte bli för mycket, men mycket har det blivit.
Jag är kär helt enkelt.

Tyvärr kan inte musiken ge mig den fysiska värmen jag behöver.

FÖRRESTEN!
Jag kanskekanske träffar Jocke Berg imorgon, han kanske kan ge mig en kram?
Den lär inte ge tillräckligt med värme, inte så det räcker i längden hela hösten och vintern.
Men en kram från Jocke Berg...ojoj..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0