Skymning

Jag sitter ensam på bussen medan Sverige långsamt drar sig tillbaka, folk runtom är på väg hem från jobben och solen har precis börjat gå ner. När jag kollar upp mot himlen och hör musiken som strömmar ur hörlurarna från min nya iPod reser sig håret på mina armar, jag går in i musiken, in i min egen värld. Jag behövde inget mer än den bekanta rösten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0