Tankeställare
För någon vecka sen sa en vän till mig en väldigt fin sak, jag beundrar honom nu ännu lite mer än vad jag alltid gjort. Det underbara är, att jag inte tror att han själv tycker att han sa något extra fint. Han är bara en person som gör sådant, helt osjälvisk.
Klockan var 22.22, vilket betyder att man får önska sig något; vad man vill.
Jag är rätt så säker på att jag önskade mig något för eget bruk, som vanligt. Jag minns inte specifikt vad jag önskade, men det handlade antagligen om värdsliga saker som fint väder, kärlek, vänskap eller liknande. Jag önskar små onödiga saker, som egentligen inte spelar någon stor roll för någons liv.
Min vän frågade vad jag önskat mig, jag förklarade att det får man inte säga. Om man berättar vad man önskat slår önskningen inte in. Han sa att när han får önska sig så önskar han sig alltid samma sak. Efter det sa han ett namn.
Men det räckte för att jag skulle förstå; namnet tillhör hans morbror,
önskningen var att morbrodern ska bli frisk.
Jag slösar önskningar på meningslösa saker som att det ska bli fint väder kommande dag,
medan min vän räddar liv.
Bäst
ganska tråkigt, vanligt..
