Vägen leder till dig
Du är muren vid kyrkan i Hjorthagen
lika mycket som du är kyrkogården
och fontänen lite längre bort
Du finns på trappan utanför Konserthuset
och hela vägen till Gamla stan
kan påminna mig om dig
En gång såg jag dig på håll
i blåsten på Skinnarviksberget
en annan gång stod du på samma plats med mig i famnen
Vasaparken förstörde dig
även om du bara var med mig i tankarna
jag tog med mig besvikelsen hem till Täby
När jag hade slängt bort dig var du en orange vägg vid Nytorget
det är något med den färgen som jag inte kan glömma
eller värmen från solen och kylan i din blick
Observatorielunden har aldrig varit våran
men det är en plats vi besökt
den är en del av oss
I Tantolunden tog du min hand
och du lät mig åter få värme i din famn
den kvällen slog det gnistor
Jag har gått genom regn för att möta dig på Rådmansgatan
och följt dina steg genom Götgatan
vandrat vid din sida en natt på Lidingö
Just nu är du mitt Stockholm
de platser jag besöker
den jag bär med mig i tanken
