Det började kännas länge sen igår, det är så det går med tid och vackra ömma sår

Inatt besökte vi skateboardrampen igen, för andra och sista gången denna sommar. På avstånd hördes musik från en fest någonstans.. "Det är för oss solen går upp, lyser som guld, för kärlekens skull" vi la armarna om varandra och började sakta vagga i takt till musiken, en sista dans när allting släkts ner inpå småtimmarna, sådär som på film.  Vi sparade natten och kysstes i ljuset från en stjärnklar himmel och sommarens sista fullmåne höjde stämningen med sin närvaro.

Tidigare på kvällen gick sista utomhusbion i Tantolunden av stapeln, det blev picknick på filtar med vänner framför filmen Tillsammans. När vännerna skiljts av åt olika håll, tagit sista bussen hem och lämnat oss kvar, stod vi tysta kvar hand i hand. Detta var inte det sista samtalet, det var en promenad in i framtiden och det seriösa allvaret tillsammans med sånt som nu har blivit avlägsna minnen; Det fanns dagar vi flydde sommarvärmen och stannade inne för att se filmer, nätter som vi stannade uppe bara för att prata och hålla om varndra, sömnlösa mornar vid kökdbordet tillsammans med en varsin kopp te, ett fat bullar och digestivekex. Nästan ett halvt halvår senare är hösten här, årets tid av förändring och beslutsamhet.

Och i år går den våran väg..

Kommentarer
Postat av: Anonym

Lina, du skriver så vackert. Talang, det är vad du har. Och att det du sen skriver är verklighet, det gör det bara ännu vackrare.

2008-08-17 @ 17:52:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0