400 slag
En ensam kväll tillsammans med en kopp té och ljuv musik, kent som vanligt, förlåt om jag blir tjatig. Andra året i gymnasiet har dragit igång på riktigt och det verkar finnas en miljard nya ansikten i korridorerna, det känns främmande och lite annorlunda. Jag har gått till fel skåp två gånger. Och en gång letade jag efter ett vitt och lurvigt tomteskägg istället för den stora magen, som nu för tiden väntar utanför 531:an.
Eftersom det är en helt vanlig måndag, som just ikväll går i måndagar för ett år sedans fotspår, ska jag fundera över vem jag egentligen är...
Idag besökte jag polisen för att skaffa legitimation, såhär lagom ett halvår innan det står krogbesök utanför dörren. Men jag är så mycker mer än ett namn, en längd, personnummer och en slarvigt skriven underskrift. Så vad är det som gör mig till jag?
Det finns personer i mitt liv, som gör det värt att leva. Det finns en flicka som har egna motiv i mitt kollegieblock, ibland är hon en streckgubbe eller en rymdvarelse, en gång var hon ett mumintroll med lugg. Det är hon som gör mina skoldagar, om det inte är hon som sitter på stolen bredvid mig är det något som är fel. Jag känner en pojke som gör mig trygg och glad, han kallar sig för min bäste vän och ibland spelar han fina sånger för mig på sitt rum eller vandrar genom natten med bara min röst tryckt mot örat. Just nu sitter en man med sin fru på nedervåningen, jag har hört att den ena har mina ögon och den andra ler på det där sättet som vissa tror att bara jag kan. Imorgon ska hon, min mamma, fixa frukost åt mig igen för första gången på väldigt länge. Nu för tiden vaknar jag oftast inte bara omringad av mina egna blonda lockar, mannen som äger mitt hjärta har likadana och brukar oftast ligga tätt intill och se in i mig med sina gröna ögon och få mig att fnittra sådär som bara en väldigt lycklig flicka kan fnittra.
Sen finns det ett antal fler viktiga personer och stunder som just nu cirkulerar bakom mina ögonlock, men klockan börjar springa ifrån mig. Det är dags att förpassa sig till Ulf Lundell och Jacks värld, och vidare in i drömmarna.
Eftersom det är en helt vanlig måndag, som just ikväll går i måndagar för ett år sedans fotspår, ska jag fundera över vem jag egentligen är...
Idag besökte jag polisen för att skaffa legitimation, såhär lagom ett halvår innan det står krogbesök utanför dörren. Men jag är så mycker mer än ett namn, en längd, personnummer och en slarvigt skriven underskrift. Så vad är det som gör mig till jag?
Det finns personer i mitt liv, som gör det värt att leva. Det finns en flicka som har egna motiv i mitt kollegieblock, ibland är hon en streckgubbe eller en rymdvarelse, en gång var hon ett mumintroll med lugg. Det är hon som gör mina skoldagar, om det inte är hon som sitter på stolen bredvid mig är det något som är fel. Jag känner en pojke som gör mig trygg och glad, han kallar sig för min bäste vän och ibland spelar han fina sånger för mig på sitt rum eller vandrar genom natten med bara min röst tryckt mot örat. Just nu sitter en man med sin fru på nedervåningen, jag har hört att den ena har mina ögon och den andra ler på det där sättet som vissa tror att bara jag kan. Imorgon ska hon, min mamma, fixa frukost åt mig igen för första gången på väldigt länge. Nu för tiden vaknar jag oftast inte bara omringad av mina egna blonda lockar, mannen som äger mitt hjärta har likadana och brukar oftast ligga tätt intill och se in i mig med sina gröna ögon och få mig att fnittra sådär som bara en väldigt lycklig flicka kan fnittra.
Sen finns det ett antal fler viktiga personer och stunder som just nu cirkulerar bakom mina ögonlock, men klockan börjar springa ifrån mig. Det är dags att förpassa sig till Ulf Lundell och Jacks värld, och vidare in i drömmarna.
Kommentarer
Postat av: Dan
Läser du Jack?! Jag började innan sommaren när jag hittade den på second hand för 10kr men har har inte orkat läsa klart..! måste nästan ta änDan ur vagnen.
Trackback
