Tråk
Är fundersam, sjuk och har pluggångest.
På en trappa byggd av stenar
Sitter han
Den enda som inte rör sig
Med blicken fast mot gruset
Den tillhör ett sällsynt höstlöv
Med färgen röd som solen
Då den för längesen gick ner
Bakom Hötorgets kullerstenar
Hans fingrar smeker strängar
Och blicken flackar lätt
Söker sig mot marken
Gömmer ögon under lugg
Han staplar orden till en mur
Byggd av tysthet och hög av rulltobak
Han är slottet i mitten
Med vänner på vakt
Han sätter känslan i grunden
I skuggan av sitt sken
Bakom ryggen håller han fast
Vid det finaste någon någonsin har sagt
Som öppnade en dörr
Ledde fram till en väg
Till det bruna ögonpar under lugg
Som naket var de djupaste hon mött
Han skapar åter musik med sina fingrar
En kärleksballad utan instrument
När han sakta låter tummen
Röra sig över hennes
Lämnar kvar en tatuering
En sådan som inte går att tvätta bort
I hans ögon
Var hon det vackraste han sett
Finast! Är det du med pennan?
helt underbar. helt underbar. helt underbar.
Tack så mycket :) ja, det är jag med pennan.
oo. Va fin din blogg har blivit :)
Du som har skrivit?:O Verkligen finast!
Naw, vilken underbar! Orden var ju perfekta och jag kan direkt relatera till vem det är. Hihi, våran hemlis. Jag måste nästan spara den här dikten och lägga in i min fina bok om värdefulla människor samt deras värdefulla ord!
