When I was young
Ikväll är kvällen, natten mellan 25e och 26e, fast tre månader senare. 25/26e april; en första kyss, en konstig kväll, en början på något nytt. Och här sitter jag nu i hans rum, med samma låt spelandes på Guitar Hero; When you were young. Jag sitter inte längre i min heartache, och han ser mer och mer ut som min Jesus. Ett halvt halvår tillsammans med en person som jag kan säga ord till som jag aldrig förr har kunnat göra till någon annan, det är vackert. Nu tänkte jag nästan dra upp hela historien om hur allt började, men det tänker jag spara till en annan gång. Det är spännande, jag lovar, innehåller till och med triangeldraman, tårar och en utspårad kväll. Men mest kärlek.
Igår såg jag Kent för sista gången på antagligen väldigt länge, det känns sorgligt men fint; jag fick höra Klåparen och celsius. Två låtar jag drömt lite om att höra. Innan Kent spelade alla våras Håkan en fin spelning, men han börjar sorgligt nog bli lite uttjatad. Annars var det en fin dag, jag och Marie tog tåget till Helsingborg tidigt på morgonen, sen vandrade vi runt och upptäckte staden. Det vi kom fram till är att dom har världens äckligaste kebab med dålig service, en underbar sandstrand man kan plocka snäckor på, och konstiga regler om att man inte får sova på bänkarna vid tågcentralen när man har sju timmars väntan på tåget. Hela resan var rätt episk i sig, och som Jocke sa "Det här är nog det finaste stället vi spelat på", jag håller med honom; en underbar park vid Sofieroslott.
Idag har jag sovit massvis, jag var helt utmattad efter typ tre dagar av ytterst lite sömn. Men för ett par timmar sedan vaknade jag till och räddade Johan från TV-spelsvärlden, vi köpte en varsin pizza som vi avnjöt vid vattnet på en liten picnic. Sedan inväntade vi solnedgången bland täcken och kuddar på studsmattan, nu är det Tv-spel och snart American Pie 2 på gång.
Säg till mig när historien ska berättas, du kan tro att jag kommer att lyssna.
