[white-heart] cherry

Ikväll har jag dansat som en tok, och om ni tror att man inte kan dansa till kent, har ni fel. Om jag ska vara ärlig har jag nog aldrig dansat så mycket i hela mitt liv, det var som att jag hade en miljard känslor att få utlopp för, och allt kom på en och samma gång, bara av att höra introt till Vy från ett luftslott. Mitt indiehjärta slog och slog och slog.

För äntligen var vi inne och fick vi värma våra tår, vädret var inte det mysigaste i Örebro. Vi stod i kön och frös tillsammans, tre benrangel som skallrade i takt.

Dagens låtlista var perfekt för idag, de spelade alla jag hört minst en gång förut, och mina gamla minnen var som flagorna som yr. Men det var ett undantag: Kevlarsjäl..

"Jag gick i ettan på gymnasiet, jag var dödligt kär i en flicka..
Det är vad denna sång handlar om"
 
Jocke berg har en själ lika hård som en F1bil och en förmåga att få alla som hör hans liknelser att känna samma sak, själv stod jag dör med tårfyllda ögon och vred mig på nålar. Men jag grät inte, först kom ingenting, sen kom ingenting och ingenting är ingenting, så än finns det tusentals tårar kvar.

Ikväll var det inget som stoppade mig, inte ens Juni.

Det är konstigt, nu såhär efter den fjärde kentkonserten jag vistats på är mina känslor galet starka. Jag börjar smälta intrycken, reflektera och ta in låtarna på riktigt. Tänk att något så litet kan vara så stort, några gånger i mitt liv har jag upplevt ren och skär lycka, jag lät kärleken få vänta. 
Och jag har nog aldrig förr i mitt liv ryst så mycket av ett gitarrsolo, 
men ingen ingen ingen ingen hör...

Och på vägen hem föll sommarsnön i rakblad av billjus från gatan, stan var tyst och ful och öde. Det var ingenting på vägarna, inte ens döda grävlingar. Utanför fönstret hängde månen lågt över allt jag tror jag såg.

Tack Jocke, Sami, Martin, Markus med flera.. Ni håller oss vid liv.
Nu ska jag gå och lägga mig, och vänta på att Stockholm vaknar långsamt.

(Gissa vilka låtar som spelades!)