Socker

Det var längesen jag bloggade, har inte riktigt hunnit. När jag fått en stund över för mig själv har jag antingen skrivit på min nypåhittade bok eller läst någon annans bok. Men nu ska jag ta tag i det, uppdatera vad som hänt denna helg i detta lilla liv.

I fredags var jag på spelning, min Johan satt bakom trummorna i tio hela minuter och jag trodde jag skulle dö. Det är hemskt att se honom men inte kunna pussa på honom. Åh, gud det gör så ont att något så nära kan vara så långt bort, som Håkan H skulle säga. Men duktig var han!

Igåkväll var det färgglad fest i Marie och Julias ära, det blev i min mening en mycket lyckad tillställning med fina människor och fint avslut på Donken vid tvåtiden.

Efter att ha vaknat och somnat om igen mest hela natten, lyckades jag stiga upp ur sängen vid halv ett. Det var pojken min som stod framför fönstret och utbrast;
Lina, kom fort! kolla!
Och jag omfamnade den blonda kalufsen när en av världens vackraste syner slog emot mig; det snöade! Stora fluffiga flingor gjorde min värld ljus och vit. Så fin har nog aldrig första snön varit. Nu har jag och min älskade upplevt tre årstider tillsammans. Jag fann honom tyvärr precis efter knopparna hunnit brista, men vi får flera chanser, om mindre än ett halvår är våren också våran vår.
Vi har undvikit solen tillsammans en hel sommar, sett löven falla och mött hösten mer kära än någonsin förr, och nu vaknat upp en söndag till fallande snöflingor utanför fönstret. Helt underbart.

Idag är det söndag, jag är seg, jag ska plugga. Söndagar har nog aldrig riktigt varit mina dagar, jag ska helst dela dom med någon!

Några bilder från lördagskvällen...

Födelsedagsbarnet Marie med pojkvän Anton och vännen Dicken

Världens vackraste man, som är min Johan


Även jag var blå

 
Underbart söta Johanna

 
En lila och en grön Saga & Johanna














Karro, Lotta, Simon, dans!



Carro min Carro

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0