Vardagsbetraktelser i snar juletid
Det är första advent, Lina sitter i sin säng och julstjärnan i fönstret lyser över henne och den bärbara datorn.
Jag skulle egentligen äta middag hos johans pappa, men eftersom jag inte mår så bra sitter jag nu hemma i min säng istället. Jag lyssnar på musik samtidigt som jag njuter av att mitt nattduksbord är fullt med frukt och en liter tranbärsdryck. Har druckit ungefär tre liter av denna dryck på tre dagar, inte illa. Lutat mot nattduksbordet står det även två adventskalendrar, av den sorten som skapar lycka med att utlova en chokladbit varje morgon fram till jul. Mor min har köpt en till mig, och en till världens bästa Johan.
Jag har även skrivit en önskelista, den består till ungefär 50 % av böcker. Sen en del skivor, som jag tycker är värda att ha eftersom man vill ha kvar dom hela livet, kanske för att visa sina barn och barnbarn en dag eller spela för sig själv i sin nostalgiska stund någon gång om femtio år. Resten är sånt som man inte orkar köpa själv, sånt som en mascara, puder, nagellack och andra ytterst kvinnliga produkter. Pengar skulle inte heller sitta fel.
Sen måste jag uttrycka min glädje! Här om dagen fick jag ett samtal från min käre vän Patricio, denne mållösa man berättar att han fått ett samtal från London. Han ska tillsammans med sitt band Bad Hairday spela som förband åt självaste Pete Doherty, den 22a december i London. Jag är så stolt och glad, åk och titta vet ja!
Till slut har jag en bekännelse...
Jag är nog världen lyckligaste flicka, jag är mer kär än någonsin.
Fast det visste ni kanske redan?
Jag skulle egentligen äta middag hos johans pappa, men eftersom jag inte mår så bra sitter jag nu hemma i min säng istället. Jag lyssnar på musik samtidigt som jag njuter av att mitt nattduksbord är fullt med frukt och en liter tranbärsdryck. Har druckit ungefär tre liter av denna dryck på tre dagar, inte illa. Lutat mot nattduksbordet står det även två adventskalendrar, av den sorten som skapar lycka med att utlova en chokladbit varje morgon fram till jul. Mor min har köpt en till mig, och en till världens bästa Johan.
Jag har även skrivit en önskelista, den består till ungefär 50 % av böcker. Sen en del skivor, som jag tycker är värda att ha eftersom man vill ha kvar dom hela livet, kanske för att visa sina barn och barnbarn en dag eller spela för sig själv i sin nostalgiska stund någon gång om femtio år. Resten är sånt som man inte orkar köpa själv, sånt som en mascara, puder, nagellack och andra ytterst kvinnliga produkter. Pengar skulle inte heller sitta fel.
Sen måste jag uttrycka min glädje! Här om dagen fick jag ett samtal från min käre vän Patricio, denne mållösa man berättar att han fått ett samtal från London. Han ska tillsammans med sitt band Bad Hairday spela som förband åt självaste Pete Doherty, den 22a december i London. Jag är så stolt och glad, åk och titta vet ja!
Till slut har jag en bekännelse...
Jag är nog världen lyckligaste flicka, jag är mer kär än någonsin.
Fast det visste ni kanske redan?
Kommentarer
Postat av: emeli
häftig header
Trackback
