[white-heart] cherry

Vitt, på morgonen är taket helt vitt. Jag ligger nedbäddad bland kuddar och under två tjocka duntäcken, vitt är kallt. Som tur är har jag röda lakan och marinblå gardiner, de ramar in de kala beiga väggarna. Utanför är vädret grått. I tre år har jag vaknat upp på detta sätt, jag flyttade till denna lägenhet i Hjorthagen såfort jag fyllt 20 och hade skaffat mig ett jobb. Jag började min arbetarkarriär ett år efter jag slutat gymnasiet, det blev ett halvtidsjobb på Ica. Ica hjorthagen, nere på hörnet bredvid tunnelbaneuppgången.

Jag hade tidigare gått runt i ett helt år och varit mer eller mindre sysslolös; ibland var jag barnvakt, ibland var jag hundvakt, ibland var jag till och med blomvakt. Men efter så lång tid av vaktande och ledighet hade jag bestämt mig; i väntan på att uppfylla en gammal dröm, det vill säga slå igenom som författare, behövde jag ett jobb, jag behövde ett liv, en nystart. Någonstans att spendera tid med att drömma och vidga mina vyer, min alldeles egna livserfarenhetsskola. Och det skapade jag mig. En solig aprileftermiddag läste jag en artikel om ansökan efter kassörska till ett Ica jag aldrig besökt förut, och eftersom jag aldrig tackar nej till en upptäcktsresa kollade jag direkt upp hur man tog sig till detta Ropsten. 45 minuter senare var jag framme.

Träden stod i blom, vårsolen låg på och färgade husen solnedgångsorangea och jag var såld vid första ögonkastet. Såld blev även den lilla ettan som stått tom i kvarteret, direkt när jag fått jobbet köpte jag mig bostaden. Jag förälskade mig i denna färgglada del av Stockholm av en slump, det som vanligtvis var fel slutstation var nu alldeles rätt, jag begav mig tillsammans med mitt liv åt andra hållet. Det som visade sig bli rätt håll. Under hela min uppväxt hade jag åkt åt motsatt hål, med samma linje från Östermalmstorg. Den röda linjen.

Hans ögon var isblå, utanför fönstret gryr ännu en ny och gul höstdag. Och när jag tänker efter, är livet aldrig helt grått. Jag har regnbågens alla färger i mitt liv, jag är en färgglad människa, men oftast är jag lite blå. Den blå färgen är min favoritfärg, dysterhetens färg, deppighetens yttre och den färg som ibland kan matcha mitt inre.

*

Idag är alltså en blå dag, det insåg jag direkt när jag vaknade. Men precis som alla andra mornar tvingar jag upp mig själv ur sängen. En rysning går genom min kropp, gåshuden sprider sig över mina armar, ben och byst. Jag har inte råd med att sätta på elementen i lägenheten, yttervärlden är iskall och det är otroligt lockande att krypa ner under täckena igen. Men jag stiger upp i all min nakenhet, stoppar ner fötterna i ett par luddiga tofflor och hasar mig ut ur sovrummet. Jag betraktar lägenheten i min färd till duschen, jag går genom vardagsrummet, köket, hallen och in i badrummet.

Tråkig och trist, utan gardiner, med kala väggar och opersonliga möbler. Lådor i hörnet av varje rum. Ett ofärdigt hem. Inte ens badrummet har själ, det finns en toalett, handfat, dusch och handdukstork, precis som i alla andra hem. På duschgolvet står en enfärgad tvål, en flaska rosa schampo och matchande balsam.

Jag använder de få produkter jag har och står extra länge och njuter under de varma vattenstrålarna, låter tanke efter tanke gå sakta genom mitt huvud. Minns små detaljer som jag förut inte tänkt på. Samlar historisk information från en tidpunkt i mitt liv. En tidpunkt som var för inte alldeles för längesedan, men som jag på senaste tiden tillslut lyckats sluta tänka på. Men allt förändrades igår, nu finns det åter igen bokstäver nedpräntade om det, om honom. De gamla dagböckerna slängde jag, i ett försök att glömma och komma över. Jag hade trott att det funkade. Men nu flyter tankarna upp igen, nu finns det bläck på papper igen. Ikväll ska det utökas, min text om dig ska fortsätta in på ett nytt kapitel. Kapitlet om de utbytta orden efter första mötet.

Ännu en gång slår kylan emot mig, den fysiska kylan som bildas när man stiger ut i en höstkall lägenhet efter en varmdusch. Ännu är det morgon och jag har en hel dag att fördriva innan jag slår mig ner och försöker samla tankarna igen för att fortsätta berättelsen.

Nu har jag bestämt mig för att börja berättelsen om hur min lägenhet förvandlades till en del av mig, det hela börjar nu.

*