The return of söndagsångest
Jag har spenderat min kväll med en kopp chaité, vi har tillsammans med Håkan Hellström drömt oss tillbaka till sommaren. Det är ett dekadent liv jag lever, eller inte. Nu går dagarna in i varandra och jag minns inte ens vad jag gjorde förra veckan, det kallas höst. Men visst kan hösten också vara fin; man kan gå långa och kalla promenader under orangea trädkronor för att sedan sätta sig i ett varmt kök med en nutellamacka i handen, tillsammans med sin älskade. Det är ungefär så mina lediga stunder ser ut, så jag beklagar mig inte. Jag är lycklig. Tyvärr finns det sådana stunder som inte är lediga, då man måste springa runt mellan klassrum och äta äcklig skolmat istället för den där mackan med smetig choklad på. Det dödar mig.
Jag vill växa upp, nu är jag stor nog att lämna tonnåren bakom mig.
Inbillar jag mig i alla fall.
Jag vill växa upp, nu är jag stor nog att lämna tonnåren bakom mig.
Inbillar jag mig i alla fall.
Kommentarer
Trackback