Det har varit en långlång natt

Ja, det blev lite för mycket i fredags, men min hjälte var där som tur var. Och han är verkligen alltid en hjälte. Bella hade en fin och färgglad sjuttonårsfest, bäst av allt var att få träffa folk som jag inte träffat på allt för länge.

Och det underbaraste som finns är, att efter en seg dagen-efter bestående av sängliggande, bege sig ut i hösten. Lördagsnatten hade något magiskt över sig, den varma septemberblåsten fick två lockiga silhuetter att vagga i vinden precis som de färgprydda träden. En tvåtimmarspromenad fylld av framtidsplaner och en del nostalgi, sånt förgyller mitt liv.

Allt känns mycket mer på hösten, och jag är helt säker på att jag aldrig förr kännt så mycket som jag gör nu. Jag är lycklig i slutet av september, det har nog aldrig hänt förut.

Min förra höst bestod mest av kent och förvirring, i år består den av vackra vyer och kärlek. Plus att jag just kom på mig själv med att lyssna på en kentlåt, så den besstår även i år av en lite vagare dosering av kent.

...Min blogg måste verkligen vara tråkig, den är just nu i brist på dekadens, och jag har hört att sådant är inne såhär års..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0