När du var ung
Det är den artonde december, och enligt en dum men bra plan sitter jag här helt ensam. Jag saknar pojken på bilden, helst skulle jag vilja gosa ner mig i det lockiga håret och bita lite i hans högra öra. Men kvällen får jag helt enkelt ägna åt mig själv istället, jag har hittils suttit vid datorn och samlat inspiration inför mellandagsresan samt packat ihop lite kläder för helgen och lovet som kommer spenderas hos mannen. Resterande timmar innan sovdags hade jag tänkt slå in lite julklappar och dricka en kopp té, och sörja att min stereo är sönder. Jag hade velat spela en speciell skiva högt i mitt rum, med riktigt stereoljud, det är en speciell känsla.
Det blir nog till att drömma istället.
det vart en sekund av evighet och en sekund av osynliga tårar, i Dionysos dissonans
Idag tänder man tredje ljuset i väntan på julen, och i mig har det tänts ett ljus som man kanske också kan kalla det tredje. Det första tändes i slutet av våren, förälskelsen. Det andra tändes i början av hösten, ett seriöst steg efter sommaren. Och igår tror jag vi tände det tredje, allvaret och det riktiga sanna och aldrig upphörande älskandet.
Igår var det Lucia, det var även min och Johans halvårsdag. Det blev trots allt en fin dag, och med hjälp av prat, gråt, fina vänner och en hel del kärlek tändes det där tredje ljuset. Idag känner jag mig mer harmonisk än någonsin förut, jag är lycklig och lugn. Klockan är bara halv åtta och jag skulle redan nu kunna gå och lägga mig, fast just nu är det en person för lite i sängen för att jag ska kunna somna in.
Jag hade tänkt skriva en massa mer, men jag tror jag slutar här. Förresten så lyssnar jag på liveinspelning med Lars Winnerbäck, det är rätt fint. Allt är fint.
då vill man skrika börja om och stanna kvar
men vem hör en sådan sliten kommentar?
inga svar
men stjärnor föll och älvor höll oss fångna i ett avsked under månen
domedagsprofeter satt och grät
och orden om försoning fick sitt liv som aldrig hörts i telefonen
en kyss i Dionysos tête-a-tête
ett snedsteg av förlåt som jag förlät
för månen har en kraft som förnuftet aldrig haft och aldrig får
och då går det som det går
Igår var det Lucia, det var även min och Johans halvårsdag. Det blev trots allt en fin dag, och med hjälp av prat, gråt, fina vänner och en hel del kärlek tändes det där tredje ljuset. Idag känner jag mig mer harmonisk än någonsin förut, jag är lycklig och lugn. Klockan är bara halv åtta och jag skulle redan nu kunna gå och lägga mig, fast just nu är det en person för lite i sängen för att jag ska kunna somna in.
Jag hade tänkt skriva en massa mer, men jag tror jag slutar här. Förresten så lyssnar jag på liveinspelning med Lars Winnerbäck, det är rätt fint. Allt är fint.
då vill man skrika börja om och stanna kvar
men vem hör en sådan sliten kommentar?
inga svar
men stjärnor föll och älvor höll oss fångna i ett avsked under månen
domedagsprofeter satt och grät
och orden om försoning fick sitt liv som aldrig hörts i telefonen
en kyss i Dionysos tête-a-tête
ett snedsteg av förlåt som jag förlät
för månen har en kraft som förnuftet aldrig haft och aldrig får
och då går det som det går
