Det luktar nästan sådär som det gör precis ovanför vänstra näsborren, kärlek
Ibland är man patetisk.
Men jag väljer att se det som charmigt.
På med fejksmajlet
Pappa skickade över ett par bortglömda bilder från 18årsdagen. Här sitter jag och min käre pojkvän och äter köttfärspaj med min käre mor och far, fejkleendet är mysigt.
Och dessa bilder är ju lika smickrande varje år! Men den är fin ändå, för nästan alla är med, till och med Timmy! Och pappsen bakom kameran.
Nu har jag packat klart det viktigaste, ätit, målat naglarna, pratar i telefon och varit på Ica Stop. Vad ska man fördriva resten av kvällen åt är frågan?
There's heavy metal coming from your truck
Annars är livet fint, jag har höjt mina betyg i flera ämnen, våren är på väg och jag kan köpa smultronpussar alldeles själv. Den 4e mars blir jag förresten bjuden på Metallica, jag är till och med taggad. Och i sommar drar jag, Johan och Filip på road trip till Göteborg och passar på att se U2. Hultsfredbiljetter ska även köpas.
Nu blir det till att fortsätta packa min lilla resväska, och se till att lämna plats för shopping. Resten av kvällen lär väl gå åt till att driva runt och fördriva tiden med att äta, försöka somna och vakna 04.00. Livet är hårt.
Viktigt: Måla om naglarna!
Lördag
Tjenare Kungen och Kycklingsallad, snart två hela dagar som arton år och en påse ostbågar som väntar nedanför sängen. Så ser min kväll ut, och jag tycker den är ganska så fin.
Igår köpte jag en cider, utan att legga, så det kunde jag lika gärna gjort för en månad sen eller så. Men det var en fin upplevelse i sig ändå, eller något. Sen drog vi ut på staden, det var väl även det en upplevelse i sig, krogen. Dessvärre verkar inte Viper Room vara något för mig. Nästa gång sticker vi någonstans där det finns dansbar musik.
Igår fick jag även en jacka, ett par skor, skivor och pengar. Men ingen tårta.
Nu. Ostbågar.
Vi är förlorade vi två, sen vi var 17 år
Jo, vi har Håkan Hellströms "Vi två 17 år" som jag citerar i rubriken, eller Veronica Maggios låt "17år", som verkligen handlar om att vara sjutton år. Lars Winnerbäck sjunger även en fin rad i Hjärter dams sista sång "du var sjutton jag var sexton och jag skolkade från allt jag ville bara vara med dig" som även den beskriver känslan om att vara just 17.
Men imorgon blir jag stor, och det första jag ska göra för att utnyttja detta är att köpa en Smultronpuss, sen blir det krogen på kvällen!
Annars tror jag faktiskt att allt kommer fortsätta precis som vanligt...
En hyllning?
När toner klingar samtidigt, enligt ett regelbundet rytmiskt mönster, kan det uppstå något så magiskt att man slungas bort från verkligheten ett tag. När håren reser sig från armarna, man blundar hårt, och får kämpa för att hålla tillbaka tårarna, bara för det är så vackert. Musik kan skapa den perfekta harmonin.
Det finns en låt för varje tillfälle, för varje person, till och med för varje relation. Det finns alltid låtar att identifiera sig med, en textrad som säger något speciellt, en titel som beskriver en händelse ur ett liv, en genre för just dig. Att ha ett soundtrack till sitt liv både piggar upp vardagen och får en att känna sig lite tryggare, att man då vet att det finns åtminstone en person som känner som man själv gör. Med musik är man aldrig ensam.
Man kan uttrycka sig med hjälp av musik, det enda man behöver göra är att röra lite på höfterna och skapa sin egna lilla dans i ren glädje. Man kan även skapa ett blandband med just dom där speciella låtarna som betyder något för dig eller för personen du tänkt ge det till, bara för att visa att man bryr sig. Man kan visa sina känslor med hjälp av musik.
