[white-heart] cherry

Sista riktiga dagen av lovet idag, för söndagar räknas inte.

Igår fyllde Kalle 19, det var trevligt. Inatt har jag sovit ungefär 3 timmar, idag har jag jobbat. Nu ska jag till Johannes!

Vill du möta himlen med mig?

Igår blev det en sväng runt Danderyd för att sedan åka en snabbis hem till mig och vidare till Täby Centrum, med bil! För igår tog pojkvännen min körkort. Jag är så stolt, så stolt! Äntligen får jag ha honom lite mer för mig själv också, när han slipper körskolor och teoripluggande. Desvärre är det min tur att börja nu, att ta körkort verkar vara det jobbigaste man kan göra här i livet, men samtidigt väldigt nödvändigt att göra. Därför har jag bestämt mig för att göra det, även om bilkörning möjligtvis skulle kunna vara bland det tråkigaste som finns.

Ikväll blir det bastubadande och imorgon blir det fest, sen är det lördag och söndag, efter det återgår man till döden.

Jag har kommit på att jag ska fylla denna blogg med tråkiga bilder.


Det råder för tillfället bandmöte i vardagsrummet, själv har jag blivit instängd i Johans rum. Här finns det inte så mycket att göra, då datorn har kommit att bli väldigt tråkig på senare tid, men jag underhåller mig samtidigt genom att lyssna till snöplogens ljud utanför fönstret och begrunda Dagybarnen i skolkatalogen.

Inatt drömde jag om små noshörningar i köttbullar och luciatåg.

"Sheets of empty canvas, untouched sheets of clay

Were laid spread out before me as her body once did.

All five horizons revolved around her soul

As the earth to the sun

Now the air I tasted and breathed has taken a turn

Jag kom alldeles nydligen på att jag har något för låtar/texter som innehåller små rader om lakan, enligt mig är det nog det absolut finaste man kan skriva om nästan. På något sätt kan ett par lakan förmedla så mycket känslor. Ikväll tycker jag att det finaste Jocke Berg, den största poeten av vår tid, har skrivit är just den raden som råkar vara rubrik för detta inlägg. Han skrev den innan 95, alltså då Kent ännu var Havsänglar. Vilket innebär att låten "Bilder" som citatet kommer från, endast finns på en skränig demoinspelning. Men charm, det har den.

Annars har ju både Pearl Jam (stycket där uppe) och Jens Lekman (texten här nedanför) också lyckats rejält bra, två låtar värda att lyssna på. Därför ger jag dom till er!

"Så vi pratade i timmar
Dina tårar i mina lakan
Du sa att du tyckte du var ful
Jag fatta ingenting
För det där är skitsnack, och det vet du
Du är det vackraste jag har sett ju
Jag har förlorat mig själv i dig
Förlorar jag dig, så förlorar jag mig" 





Inatt är jag ensam igen, imorgonbitti kör Johan upp!

Alla hjärtans dag-firandet blev underbart med min älskade Johan, som jag nu haft i 8 månader och två dagar. Jag fick frukost på sängen, en sån sort som jag fick i somras ibland; baguetter, Pucko med sprutgrädde och wienerbröd. Sen fick jag en röd ros och almondytårta efter middagen. Han är finast.

Idag satt jag på bussen hem och kände att våren var på väg, våren är en årstid av pop. Därför lyssnade jag på uppsnärjd i det blå, lite [ingenting] och även en del Bob Hund. Det är ett fint vårtecken tycker jag, därför var jag glad då jag traskade sista biten hem från Gribbylund Västra.

När jag kom innanför dörren fick jag beskedet att min farbror dog idag, min pappas lillebror. Det kom som en chock, även om  jag inte kände honom så väl. För att pigga upp mig igen slingade jag håret ljusare.

Livet är bra konstigt ibland.

Ännu en ensam natt, ännu en kladdkaka, ännu en dag ur Linas liv.

Imorgon har ännu en månad gått, den åttonde i raden, av ett förhållande som jag kallar alldeles underbart.

Ännu en dag kallad alla hjärtans dag.

Ännu en mysig helg framför mig.

Förkylningen sitter i, har mest spenderat de lediga dagarna åt att ta det lugnt.

Idag fick jag sällskap av min älskling, vi såg de sista avsnitten av Vänner och avnjöt en varsin Ben & Jerrys. Mitt liv är nu galet tomt, serien har varit en stor del av mitt liv sen någon gång i höstas, och nu har vi slutligen sett klart alla säsonger. Detta är alltså en sorglig dag, fast fin ändå.

Nu såhär på kvällskvisten är jag ensam, ska även sova ensam eftersom mannen ska göra körteoriprov tidigt imorgonbitti och inte vågar be min mamma att koka uppiggande morgonkaffe åt honom. Han är söt, och jag ska hålla tummarna i sömnen för att han ska klara provet. 

Ikväll har jag alltså hur mycket tid som helst åt att vara sentimental och nostalgisk, samtidigt som jag lyssnar på kvällens låt, Yellow Ledbetter av Pearl Jam.

Det har hunnit gå en hel vecka in i februari, och liksom varje år har jag dragit på mig en förkylning. Revolutionerande har denna års förkylning endast utgjorts av lite halsont, hosta och svullna öron, jag kan skatta mig lyckligt.

Jag kan skatta mig ännu lyckligare att denna dag för mig räknas som en fredag, för en sån lyxig person som jag och resterande av Tibbles elever har två studiedagar på rad framför oss. Så imorgon ska jag passa på att bli frisk, plugga, ta hand om mig själv och eventuellt bege mig till Täby centrum för att uträtta en del ärenden. Det behöver hämtas ut grejer på apoteket, köpas underkläder och en silverpenna, samt förberedas för 8månadersdagen och alla hjärtans dagen som infaller på fredag och lördag.

För i år är jag lycklig på alla hjärtans dag, mannen som dagen ska spenderas med ligger just nu här bredvid mig i min säng. Fast härifrån ser han mest ut som en liten mask, helt inlindad i de gröna lakanen. En sovande mask, med ett litet visslande ljud från näsan, ett väldigt hemtrevligt ljud som ackompanjerar mina fingrars tappande på datortangenterna. Jag är en lycklig flicka.

Idag var min storebror och min käre brorson Rasmus här, jag har kommit på att det är mina absoluta favoritsläktingar. Och min 6-åriga brorson lät mig få veta att han tycker att jag är ganska så snygg, den finaste komplimangen jag fått på länge.