Inga läxor & sovmorgon imorgon...
Finns massor av vettiga saker jag skulle kunna göra, även mindre vettiga saker.
Men det slutar med att jag gör ingenting.
Jag lämnar ett leende som tog mig så långt
Det tar ett tag innan man får fram första leendet för dagen, finns inte så mycket att le åt efter alldeles för lite sömn och alldeles för mycket läxångest.
Idag tog det hela förmiddagen att locka fram ett skratt,
timmarna innan lunch var inte på min sida.
Kan kort beskriva jävligheten...
Började dagen med att tappert ta mig ur sängen, även om det tog sin tid.
Spenderade tid framför spegeln, insåg att jag har en dålig hårdag.
Missade bussen till Täby Centrum med en minut, fick ta en annan buss till Gribbylund Södra. Där jag missade de tre bussalternativet därifrån, även de med en minut.
Det fanns inte mycket mer att göra än att promenera till skolan, vilket resulterade i att jag kom en kvart för sent till spanskan.
Väl framme i klassrummet bevisades det som varje måndag, att jag tappat alla mina spanskakunskaper jag en gång hade, fick till min fasa också reda på att det kommer bekräftas efter det stora provet som ska göras i november.
Gick bittert till mattelektionen, satte mig bland klassen där de flesta var helt till sig på grund av kvällens fotbollsderby. Har dom glömt att det är måndag? Man ska vara tyst , trött
och halvt död på måndagslektioner.
Det visar sig att vi ska ta oss an kapitlet om "potenser", just det kapitlet var det som jag aldrig kom till i grundskolan. Det betyder att jag var tvungen att tänka, och sånt är alltid mindre kul när det gället något jag är helt ointresserad av.
Sen var jag allmänt otaggad på det mesta när lektionen väl var över,
trött på Tibble gymnasium.
Men efter man fått lite mat i magen, spelat baseboll i solskenet med klassen, klarat ordkunskapspovet, fikat i stan och sen slutligen kommit hem.
Till min lycka också insett att jag inte har några läxor till nästa dag, även en sovmorgon på schemat. Ser livet ljusare ut igen.
Jag försöker varje dag komma ihåg hur man ler, minnas vem jag var.
Men jag lämnade det leende som tog mig så långt i Kunskapsskolan.
Veckans låt
Kent - Lämnar
infinite
Dagens sanning
Allt är relativt.
isn't quite sunlight
but any light at all seems bright
when you're looking in the dark.
Friday I'm in love
Just nu är jag tyvärr för trött för att blogga...
Men jag har bestämt mig för att ibland slänga in någon slags "dagens bild",
som kommer vara en randombild jag tagit någon gång i livet.
Bilden behöver inte alltid vara relaterad till dagshändelser.
Identitet
Dagens meningslösa ingenting
Äggröra smakar verkligen ingenting, och ändå är det så fruktansvärt gott.
Jag blir lycklig när jag tänker på att det finns rester kvar från dagens middag; fyra prinskorvar, stekt potatis och ett helt berg av den alldeles underbara äggröran.
Den måltiden ska avnjutas efter morgondagens hårda schema, med idrott som avslutande lektion. Då är äggröra precis vad man behöver för återfå livslusten.
Läxa, dikt om ett liv av förkortningar
Eventuellt mitt och Maries liv, från Danderyds sjukhus till graven;
BB ID
VHS TV CD
DVD SMS H&M SL KSAB BH MSN MP3
TFG WWI FF POP PC
WOW CS LOL HTML
STHLM SF SVD
CV AD PMS
SJ GBG VD
KK LSD
AA KCAL
HIV AIDS
RIP
Du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam
eftersom han får mig att minnas.
Efter ett möte med honom blir jag alltid fruktansvärt nostalgisk,
tänker tillbaka på mitt eget liv.
Idag var kärlek det stora samtalsämnet på väg hemåt;
"Anna är kär i både mig och David, men jag är kär i Martina.
Jag ska gifta mig med Martina, så David får gifta sig med Anna "
Visst hade jag också en fästman när jag var liten, jag hade till och med två.
Fast den ena var speciell, han var bara min. I alla lägen.
Två dagar äldre än jag, han var min bästa kompis redan från start på BB.
Vi formades med varandra, lärde av varandra, behövde varandra.
Han var min första "bästa kompis", "pokvän" och min första "kyss".
Eftersom jag flyttade till Täby som sexåring, och lämnade min vän i Vaxholm,
dog vänskapen efter några år.
Det enda som fanns kvar var minnena.
Det var även dessa minnen som förde oss samman igen...
En helt vanlig dag i sjunde klass, stod han där utanför klassrummet.
Det blev en nystart på någon slags vänskap, som förhoppningsvis aldrig riktigt kommer att dö.
Vi delar på en resväska full av minnen.
För värdefull att bara kasta bort.
Med denna resväska som bagage, var det tänk att han och jag skulle leva lyckliga i alla dagar;
hus, barn, hund, föralltid.
Vi hade planer för framtiden, men dessa planer krympte.
De har krympt till en kram och ett "Hej, hur är det med dig?" när man stöter på varandra.
Men det kommer alltid att finnas en hand för dig någonstans
Ingenting Någonsin
eftersom det inte finns så mycket mer än ingenting,
som jag känner att jag kan skriva om här just nu.
Vad är då ingenting?
Ingenting måste väl vara någonting?
Enligt Jocke Berg är ingenting ingenting,
Först kom ingenting
Sen kom ingenting
Sen kom ingenting
men ingenting är ingenting.
Den nya kentsingeln heter Ingenting, jag har väldigt blandade känslor för den.
Pendlar mellan bra och dålig, den är mest ingenting.
[Ingenting], ingenting inom klamrar, bandet vid namn Ingenting.
Sjukt bra band som jag fick upp ögonen, eller ska kanske säga öronen, för i vintras,
indiepop på hög nivå!
De flesta av deras texter innehåller ordet ingenting, även låtnamnen.
Men de är så mycket mer än ingenting.
Rekomenderar starkt!
Ingenting Ingenting... Ingenting!!! låten med Kristian Anttila,
En bra låt helt enkelt, sångaren likaså.
Skulle gärna analysera låten lite mer, men det hinner jag inte nu.
Ska hämta en liten pöjk från dagis om fem minuter.
Om ni bryr er?
Ni bryr er nog ingenting.
Detta var mest "ingenting" inom musik,
Det finns så mycket mer ingenting när jag tänker efter.
Funderar på att starta "dagens ingenting"...
Sommar med henne
Bara gjord för två, skapad för oss.
Vårat alldeles egna lilla hus var byggt av papp,
en pappkartong fylld med vänskap.
Det var sommar, det var vi.
Dag ut och dag in, start klockan nio med sommarlovsmorgon på TV.
Med en macka i handen och med ett leende på läpparna ringde hon på min dörr varje morgon,
tog mig till trygghet med sin närvaro.
Att se samma leende tio år senare i skolmatsalen, gör mig lika trygg nu som det gjorde då.
Saknad
Skulle vilja dra till med ett inlägg som på något sätt skulle kunna beröra någon,
och ett sådant jag själv blir nöjd med.
Vill...Men...
Har tappat skrivförmågan, men jag ska leta reda på den till helgen.
När jag har tid och ork.
Saknar inspiration just nu.
Sakna är vad jag gör, saknar allt som går att sakna.
Regn slickar hela staden
Nu blev det lite för dystert känner jag.
Får skylla på SMHI, som säger att det ska regna i morgon.
Kan skylla på hösten också, eller kanske på gud?
Regna ska det göra i alla fall, och jag ska på årets sista utomhuskonsert;
Håkan Hellström på Gröna Lund.
SMHI..
Undra om de är mutbara, eller har direktkontakt med vädergudarna.
Som ett obehagligt allvar
När jag tittar ut genom fönstret är det bara rönnbärsträdet, det som står alldeles för sig själv vid sandlådan i området, som skiljer sig från resten av världen.
Trädet ser ut precis som jag känt mig hela sommaren; färgglad, stark, lycklig, fri.
De orangeröda löven, vackert.
Men jag stod till skillnad från trädet inte ensam vid min sandlåda,
jag var omringad av lika färgstarka personligheter.
Just idag är jag den vissnande rosen under trädet,
hösten försöker ta mig med.
Snälla du, plantera mig i ditt växthus.
Rädda mig från septembermörkret.
Futurum
Vad är det som skrämmer mig?
Jag tror jag är rädd för framtiden.
Att inte veta.
Ormar är också rätt läskiga..
Barn på nytt
Man får absolut inte sparkcykla över strecken som finns i asfalten, inte före"gå".
Klara...Färdiga.. Tjyvstart!
Att se hur det lilla ansiktet skiner upp när han inser att han var busig och fuskade, vilket innebär allt från 5-10000 i poängavdrag i vårat alldeles egna spel, får alla mina bekymmer att suddas ut. Jag blir barn på nytt.
Att gå ner till dagis tar mig fem minuter, att komma hem tillsammans med fyraåringen tar en halvtimme. Han ger mig semester, en halvtimmes semester från allvaret. Från det riktiga livet.
De vanliga hedliga fåglarna i träden har helt plötsligt bytt färg, dom är allt från exklusivt guldfärgade till röda och blå. Vad som helst kan bli hur som helst, det är vi som bestämmer. Ingen som säger hur det ska vara, inga rätt och inga fel.
Jag har ett vagt minne från tiden innan jag upptäckt konsten att tyda bokstäver och forma ord,
en text i en bok kunde betyda exakt vad som helst.
Jag kunde bestäma helt själv vad den betydde, så det gjorde jag.
Den tråkigaste vetenskapstidningen kunde byta innehåll. Helt plötsligt förvandlades den till en otrolig berättelse om en liten flicka som fick äta hur mycket godis hon ville, även fast det inte var lördag. Jag kunde skapa en perfekt värld, i min egna berättelse kunde vad som helst hända under mina villkor.
Efter några år försvann drömmen om flickan som kunde göra vad hon ville.
Eller hon kommer tillbaks ibland, men hon har växt upp.
Problemen är utbytta, istället för godis handlar den utlimata sagan om ett liv utan skolpress, det förekommer heller inga överbeskyddande föräldrar, inget skitsnack och inga falska människor. Defenitivt är alla bitchblickar utrotade, likaså olycklig kärlek.
Men just den halvtimmen hem från dagis är hon original,
flickan med lördagsgodis på en vanlig onsdag.
Det som göms i snö
Den när mor min drar undan gardinerna, uppmanar mig att titta ut genom fönstret.
Hon tittar på mig med den där finurliga blicken.
Hon vet att resultatet av det som försigår utanför fönstret, kommer hålla i sig hela dagen.
Tillslut lyckas jag sätta ner fötterna på det kalla golvet, och slå mig ner i fåtöljen under fönstret.
Ett stort leende är resultatet av det som möter mig när jag kollar upp mot himlen.
Snöflingor; Vita, trygga och helt tyst singlar dom ner framför ögonen på mig.
Den första snön faller över staden, när jag öppnar dörren slår kylan emot mig.
Men inom mig är jag alldeles varm.
Det är något med den dagen, något som får mig att känna frid.
Allt är vackert, ingenting är grått, trist och fult.
Det är nästan perfekt.
Tystnad, tunnel, avfart
Mitt trafikljus har gått sönder, tankarna kör runt huller om buller och krockar med varandra.
Men ingen kommer fram till utfarten.
Släkten är värst
De är så nära som det kan bli, fast i mitt fall ändå så fruktansvärt långt bort.
Idag åt jag frukost med min mormor.
Det kanske låter som vardagsmat, men inte i mitt fall.
Jag tror jag aldrig tilltalat henne som "mormor"
Igår sköt jag och min morfar luftpistol.
Han är jägare, jag slog honom med tre poäng.
Jag har tydligen ärvt något från en man jag knappt pratat med.
I fredags såg jag min farbror i Täby Centrum.
Eller jag tror jag såg honom, minns inte riktigt hur han ser ut.
Jag sa inte ens hej.
För en vecka sen träffade jag fyra kusiner samtidigt.
det har inte hänt på ett antal år, dom är systrar och pratar nu för tiden fyra olika dialekter.
Jag har även en till kusin, som jag aldrig träffat.
Förra veckan träffade jag min moster två gånger.
Det har jag aldrig gjort förr, vad jag vet.
Hon är till och med min gudmor.
Jag känner någon slags kärlek till dessa personer, även fast jag knappt vet vilka dom är.
Om jag hade vingar
när man kan låta en tystnad enbart vara tystnad.
När man inte försöker vara mer än vad man är,
man vet att man inte behöver vara mer än sig själv.
Ibland är en vän det finaste man har.
Verkligen
Jag har klibbat fast.
Jag har verkligen klibbat fast, som ett tuggummi i hårbotten.
Fast jag vet inte om jag kan släppa taget, inte ens med sax.
Vet inte om jag vill.
Förlåt, jag är trött
