[white-heart] cherry

En ensam kväll tillsammans med en kopp té och ljuv musik, kent som vanligt, förlåt om jag blir tjatig. Andra året i gymnasiet har dragit igång på riktigt och det verkar finnas en miljard nya ansikten i korridorerna, det känns främmande och lite annorlunda. Jag har gått till fel skåp två gånger. Och en gång letade jag efter ett vitt och lurvigt tomteskägg istället för den stora magen, som nu för tiden väntar utanför 531:an.

Eftersom det är en helt vanlig måndag, som just ikväll går i måndagar för ett år sedans fotspår, ska jag fundera över vem jag egentligen är...

Idag besökte jag polisen för att skaffa legitimation, såhär lagom ett halvår innan det står krogbesök utanför dörren. Men jag är så mycker mer än ett namn, en längd, personnummer och en slarvigt skriven underskrift. Så vad är det som gör mig till jag?

Det finns personer i mitt liv, som gör det värt att leva. Det finns en flicka som har egna motiv i mitt kollegieblock, ibland är hon en streckgubbe eller en rymdvarelse, en gång var hon ett mumintroll med lugg. Det är hon som gör mina skoldagar, om det inte är hon som sitter på stolen bredvid mig är det något som är fel. Jag känner en pojke som gör mig trygg och glad, han kallar sig för min bäste vän och ibland spelar han fina sånger för mig på sitt rum eller vandrar genom natten med bara min röst tryckt mot örat. Just nu sitter en man med sin fru på nedervåningen, jag har hört att den ena har mina ögon och den andra ler på det där sättet som vissa tror att bara jag kan. Imorgon ska hon, min mamma, fixa frukost åt mig igen för första gången på väldigt länge. Nu för tiden vaknar jag oftast inte bara omringad av mina egna blonda lockar, mannen som äger mitt hjärta har likadana och brukar oftast ligga tätt intill och se in i mig med sina  gröna ögon och få mig att fnittra sådär som bara en väldigt lycklig flicka kan fnittra.

Sen finns det ett antal fler viktiga personer och stunder som just nu cirkulerar bakom mina ögonlock, men klockan börjar springa ifrån mig. Det är dags att förpassa sig till Ulf Lundell och Jacks värld, och vidare in i drömmarna.

Sommarlovets sista afton blev fylld av känslor, till och med en del tårar, men den var fin. Nu har jag återvänt till verkligheten, jag har återförenats med föredetta wwi1a, som nu alltså har uppgraderats en level till wwi2a. Mot min förmodan var första skoldagen rätt fin; det spelades bra musik i aulan, klassen var lika söt som vanligt, mina hatlärare undervisar inte mig längre, och på allt det har jag sovmorgon till tio alla dagar förutom tisdagar. För ovanlighetens skull känner jag absolut ingen ångest, hoppas det håller i sig, en höst utan sorger vore fint.

Förresten börjar jag bli astaggad inför sommarens sista festiva;

bob hund (S)
Säkert! (S)
Teddybears STHLM (S)
Sebastien Tellier (FR)
Hercules and Love Affair (US)
Shout Out Louds (S)
The Hidden Cameras (CAN)
The Radio Dept. (S)
The Embassy (S)
Bonde Do Role (BR)
Familjen (S)
Laakso (S)
Florence Valentin (S)
Vapnet (S) - ny
Kelley Polar (US)
Joel Alme (S)
First Aid Kit (S)
Marching Band (S)
Palpitation (S)

Igår fyllde min blogg 1 år, tiden går fort. Nu blåser samma höstvinder in genom mitt fönster och jag har precis likadan ångest inför skolstarten som jag hade då,
på vissa sätt förändras ingenting.

Inatt besökte vi skateboardrampen igen, för andra och sista gången denna sommar. På avstånd hördes musik från en fest någonstans.. "Det är för oss solen går upp, lyser som guld, för kärlekens skull" vi la armarna om varandra och började sakta vagga i takt till musiken, en sista dans när allting släkts ner inpå småtimmarna, sådär som på film.  Vi sparade natten och kysstes i ljuset från en stjärnklar himmel och sommarens sista fullmåne höjde stämningen med sin närvaro.

Tidigare på kvällen gick sista utomhusbion i Tantolunden av stapeln, det blev picknick på filtar med vänner framför filmen Tillsammans. När vännerna skiljts av åt olika håll, tagit sista bussen hem och lämnat oss kvar, stod vi tysta kvar hand i hand. Detta var inte det sista samtalet, det var en promenad in i framtiden och det seriösa allvaret tillsammans med sånt som nu har blivit avlägsna minnen; Det fanns dagar vi flydde sommarvärmen och stannade inne för att se filmer, nätter som vi stannade uppe bara för att prata och hålla om varndra, sömnlösa mornar vid kökdbordet tillsammans med en varsin kopp te, ett fat bullar och digestivekex. Nästan ett halvt halvår senare är hösten här, årets tid av förändring och beslutsamhet.

Och i år går den våran väg..

Min rosa tandborste
på din handfatskant
tänk om jag är kär i dig
med start i maj

Den artonde
Stoppa mig Juni (lilla ego)
där ingen annan någonsin kommit in
bara du

förlåt och tack
en sömnlös natt
juli på studsmattan
varje millimeter av dig

jag älskar dig
genom sommaren
och in i framtiden
är du den första

Här sitter jag och gosar med Tessy, en katt, hör och häpna. En av få katter som jag inte kan låta bli att klappa lite på, hon har nog lyckats smälta mig lite.

Denna vecka har varit fin, som hämtad från det förflutna nästan, den har varit ungefär som det brukade vara för ett par månader sedan. Jag har träffat bland annat Karolina, Marie, Johanna, Carro, Julia, Simon, Claes, Bella och flera för att promenera runt i stan. Vi var igårkväll på utomhusbio i Tanto och idag såg vi Kings of Convenience och SMK i Kungsträdgården, typ alla var där, riktigt roligt.

Jag har även firat två månader tillsammans med Johan, en extra fin frukost på sängen fick jag, med pucko och vispgrädde, baguetter och wienerbröd.

Imorgon fyller min far år, så jag ska bege mig hem på middag. Jag tänkte ge honom en DVD med humor från TV4 och ett alldeles eget Guitar Hero, min mor och far bestämde sig tidigare i somras att köpa ett Wii. Efter födelsedagsfirandet tänkte jag åka tillsammans med Johan till Tanto ännu en gång, och se Ung Rebell på utomhusbion, det blir antagligen picknick och mys.

Nu fick jag en låt tillägnad till mig på det ovannämnda spelet, jag ska nog lämna datorn nu och ansluta mig till spelet.

Tredje inlägget ikväll, ojoj, jag är produktiv.. eller så har jag bara tråkigt.

Hela denna blogg har mest förvandlats till en riktigt tråkig dagbok, det är lite synd. Den kan inte vara så värst intressant att läsa för någon annan än för mig själv. Men här kommer dagens reflektion; Vaknade klockan tre i Johans säng, åt frukost och pluggade, kollade på några avsnitt OC, myste och åkte hem till mitt. Nu har jag spenderat lite tid med datorn, lyssnat på magiska Isola och pratat med Pato i telefon, han fyller arton år på fredag, nästa gång vi ses ska han få en tårta bakad med kärlek.

Jag har tänkt lite nu igen, på det här med att tappa bort människor. Jag ska ut och leta efter det förflutna nästa vecka, försöka träffa mina kära vänner som jag saknar. Så dom inte bestämmer sig för att försvinna för alltid.

När jag ändå var i farten tänkte jag lägga upp lite fler bilder...

Jag äter chokladhjärtan, dom smälter långsamt i min mun. När jag tittar lite till vänster om chokladasken ligger mannen i sängen, han som gav mig denna chokladask. Jag älskar choklad, jag älskar Johan.

Idag var jag på besök hemma hos Johannes, vi började med att röja lite på hans rum för att sedan dricka drinkar och avnjuta köttbullar och pasta under en finmiddag med tända ljus. Sen såg vi Aladdin och åt popcorn, en helmysig dag med min helmysiga vän.

Annars så regnar det, som de flesta redan har märkt. Och allt detta regn har inneburit att jag och Johan mest har spenderat tiden väl genom att tanka första säsongen av OC och äta mängder av glass. Pluggat har jag även gjort, och varit fökyld efter årets tredje dopp och hopp ner i Ösbysjön, men det var det värt.

Det börjar blåsa höstvindar, det skrämmer mig.

Här sitter nya duktiga men förkylda Lina, idag har jag pluggat till samhällskunskapsprovet jag har om ett alldeles för litet tag. Tänk om det är så att jag mognat, tänk om det är så att jag kommer börja ta mina studier seriöst. tänk om det är så. Jag hoppas att det är så. Så här sitter jag nu, efter att ha läst igenom det hela en gång, jag tänker lite på min bästa vän Patricio som jag egentligen ville träffa idag. Men när jag saknar honom för mycket kan jag numera kolla på min mobilbakgrund och så känns han lite närmre, alltid något.

Under de senaste dagarna har det hunnit bli augusti, jag har hunnit njuta av vänskap och kärlek i Tanto och genom Stockholms gator, sett en del av Pride Paraden och som sagt lyckats bli förkyld. Livet rullar på...

Från garaget tjuter gitarrer och bakom trummorna sitter Johan, männen repar och ger mig avslappningsmusik att koppla av till när hjärnan måste försöka koncentrera sig på utbud och efterfrågan, bruttonationalprodukt och sådant tjafs, som jag nu ska återgå till. Såhär duktig har jag inte känt mig på länge, tack och hej!