[white-heart] cherry

Alldeles saftig, genomkladdig och chokladig kladdkaka med vispgrädde har jag på en tallrik i mitt knä, sånt får man unna sig efter man tagit sig igenom en skolorientering i Skavlöten. Bakad med kärlek var den också, tillsammans med Johan igår. Vi var även på Ikea med min mor, snart har jag en alldeles ny 140 säng. Och en del doftljus och ramar. Igår damp även 200 framkallade foton ner i min brevlåda, bilder från i somras, våras och en del från i vintras. De ska nu sättas i fotoalbum i väntan på att Johan repat klart och vill ha mig över på Tacokväll.

På torsdag spelar Kristian Anttila på Kafe 44.

Ja, det blev lite för mycket i fredags, men min hjälte var där som tur var. Och han är verkligen alltid en hjälte. Bella hade en fin och färgglad sjuttonårsfest, bäst av allt var att få träffa folk som jag inte träffat på allt för länge.

Och det underbaraste som finns är, att efter en seg dagen-efter bestående av sängliggande, bege sig ut i hösten. Lördagsnatten hade något magiskt över sig, den varma septemberblåsten fick två lockiga silhuetter att vagga i vinden precis som de färgprydda träden. En tvåtimmarspromenad fylld av framtidsplaner och en del nostalgi, sånt förgyller mitt liv.

Allt känns mycket mer på hösten, och jag är helt säker på att jag aldrig förr kännt så mycket som jag gör nu. Jag är lycklig i slutet av september, det har nog aldrig hänt förut.

Min förra höst bestod mest av kent och förvirring, i år består den av vackra vyer och kärlek. Plus att jag just kom på mig själv med att lyssna på en kentlåt, så den besstår även i år av en lite vagare dosering av kent.

...Min blogg måste verkligen vara tråkig, den är just nu i brist på dekadens, och jag har hört att sådant är inne såhär års..

Det är höst; jag är sjuk, skoltrött, illamående, lat och kär



Idag ska jag;
- ligga inlindad i de två täckena som finns i min säng
- äta glass
- städa rummet
- undersöka garderoben
- försöka skicka in foton för framkallning
- klä på mig
- se Hamlet på Dramaten
- Sova ensam
- Längta efter Johan

Jag har spenderat min kväll med en kopp chaité, vi har tillsammans med Håkan Hellström drömt oss tillbaka till sommaren. Det är ett dekadent liv jag lever, eller inte. Nu går dagarna in i varandra och jag minns inte ens vad jag gjorde förra veckan, det kallas höst. Men visst kan hösten också vara fin; man kan gå långa och kalla promenader under orangea trädkronor för att sedan sätta sig i ett varmt kök med en nutellamacka i handen, tillsammans med sin älskade. Det är ungefär så mina lediga stunder ser ut, så jag beklagar mig inte. Jag är lycklig. Tyvärr finns det sådana stunder som inte är lediga, då man måste springa runt mellan klassrum och äta äcklig skolmat istället för den där mackan med smetig choklad på. Det dödar mig.

Jag vill växa upp, nu är jag stor nog att lämna tonnåren bakom mig.
Inbillar jag mig i alla fall.

Då ska jag lämna små meddelanden av poesi på kylskåpet, och fylla den med litervis av glass och kanske en och en annan fryspizza.

Jag vet att det är ett himla tjat om denna man, men jag kan liksom inte låta bli..
Det är ju han jag älskar

Så har ännu en vecka flygit förbi, äntligen helg. Och denna helg ska bli superbäst. Idag har däremot inte varit min dag, har mest gått runt och tyckt att livet inte var på min sida och fryst ihjäl. Började dagen med coopertest, jag sprang 2.1 km på 12 minuter, sen var jag död. Efter två långa lektioner var jag påväg hem och med mig hade jag två fryspizzor, senare kom Johan och hjälpte mig äta upp den ena.

På lördag är det tre månader, och jag har fixat två små överraskningar, inget speciellt men däremot innehåller det mycket hjärta.

Idag var en dag som kunde gått väldigt olyckligt, men det gjorde den inte. Imorse klockan tio föll inte dommen, en stor lättnad spred sig genom min kropp. Om tio år, inte nu, men om tio år i en etta med LPskivor på väggarna och massor av värmeljus ska vi tillsammans om sisådär tio år skapa liv.

Idag kändes det som att jag öppnade boken om mitt liv och klev in i ett nytt kapitel, med rubriken "höst och tvåsamhet". Till toner av samma låt som jag hörde den där gången när jag klev in i sommaren och kröp ner i 90sängen, har vi nu varit ännu lite närmre fast i en alldeles nyköpt säng, en sån för två. Ikväll hittade vi spår från då, ett avtryck på en vägg och en tatuerad boll med ett hjärta omringat av två bokstäver. Söndagen den 7e september blev på något vänster en alldeles magisk dag.

Only love
Can make it rain
The way the beach is kissed by the sea.
Only love
Can make it rain
Like the sweat of lovers'
Laying in the fields.

Fredag, öl och cider blandat med lekar och prat, en del chips och kramar. Avslutades med poesi, gitarr och sång.. Ultimat kväll med nära och kära.

Lördagen inleddes med nudlar och The Grudge, timmarna rullade på och vi begav oss hem till Jocke för Bastu och Jacuzzibadande.

En helg att minnas.

Jag har inget att säga.. Säg det ändå!
okej..

En vecka kan gå fort men ändå kännas som en evighet, precis som just denna vecka. Men nu står vi här, en kvart innan fedagen, och alla möjligheter är mina! Jag har redan planerat helgen; fredag blir det till att träffa folk vilket innebär drinkar och mys, lördagen ska spenderas tillsammans med Johan och absolut inga planer bara ännu mer mys. På söndag faller kanske dommen, eller så hoppar jag runt av lycka och lättnad, jag kommer få svar på något jag funderat över i någon månad. Jag vrider mig på nålar. Sen ska jag lära mig spela lite trummor också, och göra tre samhällsläxor.

1 september, det måste väl betyda att det verkligen är höst på riktigt, kallt som in i helskotta är det i alla fall. Men jag lyckades överleva helgens regn och rusk iklädd endast skjorta och leggings, på Popaganda. Det blev en fin liten tillställning på Eriksdalsbadet, såg en massa bra musik och dansade med Stockholms alla popare. Helt underbar stämning, imorgon kanske det kommer några bildbevis.


Jag ser fram emot hösten och våren, att promendera hand i hand under ett paraply eller bland såna stora tjocka flingor. Och att kunna ligga inne och mysa ett helt lov utan att få dåligt samvete, jag hoppas det blir precis som sommarlovet men utan ångesten över att man slösar tid och soltimmar.