Snart slutet på emoveckan
Istället för spanska bosatte jag mig med Marie och Rana på donken för att äta frukost, samhällskunskapen som var nästa lektion visade sig vara inställd, på svenskan fick vi göra ett högskoleprov helt utan krav på bra resultat, engelskan var även den inställd, jag har ont i halsen och skippade ihl-idrotten.
Därför stack jag och hon med luggen till Arninge på äventyr, mycket spännande. Vi åt majs, nötter och läkerol.
Dagens man: Läraren som visade lappen att samhällskunskapen var inställd / Majs-stånds-ägaren
(bara läraren fick höra mig säga att han var dagens man, båda förtjänar titeln)
Dagens kvinna: Marie (aka hon med luggen) precis som de flesta dagarna.
Citron
Det jag nyss skrev kommer absolut ingen förstå, eller möjligtvis Marie.
Nu blev jag irriterad på mig själv för jag skrev ett sådant blogginlägg som jag egentligen hatar, och resten av inlägget kommer jag också att hata.
Efter en natt av plötsliga vaknanden och en halv banan, träffade jag han med hatten för att gå sista biten till skolan. Skoldagen var seg men hyfsat bra, jag blev bland annat intervjuad av Mary för ett svenskaprojekt inför kamera. Det var lite lagom pinsamt, men var lätt värt en Snickers. Efter att ha tagit mig hem från skolan och fått ett snabbt möte med Jesper vid brevlådan traskade jag genom "snöstormen" för att hämtada Markus på dagis. Två och en halv timme fylld av legobyggande, tv-tittande och pastakokande senare var jag 200 kronor rikare.
Nu ligger jag här och försöker skriva klart mitt livs hittills mest ångestframkallande skolarbete, det går sådär. Marie, eftersom du skulle kunna äta din mamma om hon ville att du skulle göra det, kan du väl äta upp mig nu?
Det har varit en lång lång natt
Nu ska jag försöka lämna datorn och lägga mig till rätta mot kudden, börja läsa "Svinalängorna" som jag hört lite blandad kritik om, men den ska i alla fall få en chans hade jag tänkt. Sen hoppas jag på att lyckas somna innan det är dags att gå upp, skönt att jag har en lätt dag imorgon.
Nu ligger det ett tunnt snötäcke på marken, och den nyuppsatta julbelysningen avger ett svagt sken som formar sig som tunna sträck på väggen genom mina otäta persienner. Den lilla strimma ljus som håller mig vaken om natten,
precis som du.
emodagen
Jag utser denna dag till meningslös, kan inte ens komma på en toptrelista över bra saker. Och ni ska veta att mina såna listor kan vara väldigt meningslösa i vissas ögon, när den innehåller saker som "Man fick ärtor till skollunchen". Men nu ska jag slutligen ge dagen ett försök...
1. Jag missade tydligen jobbig spanskagrej.
2. Pappa fixade te, glass, bullar, kaffe och Hamburgare åt mig utan att jag ens behövde fråga.
3. Jag har laddat ner Mio min Mio, ska ses någon dag när jag känner mig töntig.
Jag tänker inte ens försöka göra en lista över mindre bra saker, för då kan ni få illusionen av att jag för tillfället är bitter, och det är jag ju inte?
Märkte nyss att jag skrev dagens första inlägg 12.12 och andra 23.23. Missade att önska båda gångerna, och jag som behöver alla önskningar man kan få.
fall down the stairs
God morgon!
Imorse vaknade jag som varje måndag klockan 06.37, efter 20 minuter tog jag mig upp ur sängen och krockade in i mor min påväg till badrummet. När jag försökte säga "god morgon" fastnade rösten i halsen, jag insåg hur ont det gjorde och hur synd det var om mig. Jag återvände direkt till värmen under täcket, och föll åter i tung sömn.
Nu såhär några timmar senare sitter jag i sängen med en kopp te och lyssnar på Seabear, jag blev klarvaken av ett bedrövande sms Marie skickade nydligen.
Dagen ska jag antagligen spendera i sängen, jag lär sitta här med mysmusik och drömma mig bort utan att få något nyttigt gjort. Som vanligt. 
Om ni gillar detta rekomenderar jag att ni skaffar
albumet The ghost that carried us away.
Libraries är dagens låt.
Look what you've done
you punched a hole in the sun
now it won't shine for anyone
Paraply
Imorse vaknade jag och Marie i ett hotellrum av att det pep, ringde och bankade, vi släpade oss iväg för hotellfrukost. Sen spendera vi några timmar sovandes i en bil, precis när jag kom hem ringde Pato som är häftig och skulle bli intervjuad i liveradio. När han var klar begav jag mig iväg för att möta upp honom, vi såg på Tjenare kungen och slogs. Han är snällast.
Helgens vistelse i Huskvarna var konstig men bra, vi lyckades tillslut se Kristian och Timo. Vi lyckades till och med ta oss till hotellet på natten, efter mycket om och men. Slutsatsen är att folk i Huskvarna är mycket trevligare än Stockholmare, och att Kristian är lite bättre än Timo men båda är ruskigt bra. Tack för resan Marie!
Just nu sitter jag och tänker tillbaka på sommaren, försöker bestämma mig om den var bra eller dålig. Egentligen borde jag bara tänka framåt, men framtiden är läskig. Slutsatsen på denna punkt blir att sommaren var hyfsat bra, på grund av en del underbara personer som tog bort allt dumt.
Dagens saknad: Min gode vän Jesper, som jag inte träffat på ett tag. När jag gick hem från bussen kom jag att tänka på våra gamla vinteräventyr, och saker som att bara ligga bredvid varandra i en snödriva, diskutera livet och betrakta den klara stjärnhimlen.
Min svaghet är att jag är för svag för att visa mig svag.
försöka
vännen
Lilla livet
När jag tipsar andra om handlingar brukar jag alltid säga, skriv om det du själv intresserar dig av och skulle vilja läsa om. Mitt svar på min egen uppmaning är en aning oklar, men jag intresserar mig av små händelser med små detaljer som blir stora ur perspektivet från ett litet liv.
Nu behöver jag bara en fundering att besvara innan skrivandet sätter igång.
En rubrik. Hmmm..
Någon slags elegi
Lars Winnerbäck har förmågan att röra upp känslor och framhäva nostalgi,
nu efter konserten känner jag mig mest fundersam och drömmande. Själva musikupplevelsen var också toppen, men eftersom min starka sida inte är att analysera musik så analyserar jag känslor istället.
Att höra sånger man har relaterade händelser till, med bland annat personer som hör till händelserna, är underbart. Det tar mig tillbaka till olika punkter under ett års tid, från konfalägret förra sommaren till dagens konsert.
Jag väljer att sikta in mig på låten "elegi", eftersom de två relationer jag har till den skiljer sig såpass mycket.
Den första bilden jag får när jag hör låten är utsikten innifrån en buss, vädret utanför var lika grått som jag själv kände mig i det läget. Det var hösten för ett år sedan, jag hatade hösten. Jag ser tillbaka på mig själv som någon annan, en rätt naiv men dyster person jämfört med personen i bild och minne nummer två.
En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din
Bild och minne nummer två. För endast några månader sedan, sista riktiga sommarveckan när enskilda höstvindar blåste in över bryggan jag befann mig på. Jag var lycklig, sommaren hade varit bra och höstlöven som börjat falla till marken var nu vackra till skillnad från föregående år. Elegin kan inte längre kallas för en elegi, den är inte längre en sorgesång. Den har förvandlats till en avskedssång av en underbar sommar, en välkomstsång för en kommande höst.
Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division
Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron
Lars
Dagen har annars varit minst sagt seg, eftersom jag är klar med min del av en uppsats så har jag inget att göra. Min torsdag från 8.20-16.30 har bestått av ett spanskaprov som gick åt helvette, spela ipod-spel, träffa Julia, stryka runt i skolan, spela mer ipod-spel, slutligen sista timmen var det dags för yoga på idrotten. Ändå är jag helt slutkörd.
Tillbaka till fredagen
Och håret reser sig direkt på mina armar. Känns som att jag står där ännu en gång, "så du tog min hand i vimlet och sa att älskling, allt är skit" tar åter igen mina vänner i händerna, medan det faller guldkonfetti över den lyriska publiken för en sista gång.
(videon är bäst de sista 2 minuterna)
Ålderskris!
Tänk vad mycket jag ska hinna med att göra under dessa tio år, det gäller att passa på att leva innan det är för sent. Känner att det är läge att fundera ut en lista över saker som bör göras innan jag fyllt 27.
And on the top of the list there's you
I'm going to be with you
I haven't told you yet but I'm going to be with you
Hello Saferide - 2006
Rensning av garderoben
Jag vill bara höra dina hjärtslag
Nu sitter jag i sängen och äter kakor, ska snart ta tag i dagen och städa rummet. Sen får vi se vad mer jag hinner göra denna söndag, borde plugga lite och förhoppningsvis har kvällen något mysigt att erbjuda.
Min blogg suger för tillfället.
Vad är vi så rädda för?
Mållös
VARNING, här följer konsertenslåtlista med lite små kommentarer, ni som inte vill veta vad som kan komma på kommande spelningar bör alltså inte läsa vidare!
Vy från ett luftslott
- Oväntad inledning, men det funkade riktigt bra. Låten är skön.
Berlin
- Mycket bättre live än på skiva, har precis insett att låten är bra.
Max 500
- Ingen favorit egentligen, men bra var den, kanske en av de svagaste låtarna däremot.
Kungen är död
- Grymt drag, hade glömt bort hur bra den är.
Columbus
- Fejksnö bestående av skum sprutades ut över publiken, power. Låten är fin och svänger, folk verkade nöjda.
En timme en minut
- Nästan så det föll en tår, äckligt vacker. Min och Maries låt, en av de första kentlåtarna vi missbrukade. Otippad och lyckad.
Revolt III
- Galen publik som skriker med i refrängen, otroligt kraftfull; "som om jag bryr mig?!"
Pojken med hålet i handen
- Också oväntad, men positivt överraskad blev jag. En gammal goding även denna.
Gravitation
- Dags för kvällens andra nära-gråten-upplevelse. "det här är en sång om...kärlek" säger Jocke och mitt hjärta hoppar till, denna låt är underbar och har vart en riktig favorit i alla lägen.
LSD, någon?
- Mysig låt med mycket känsla. Fast den försvann lite mellan Gravitation och generation ex, bäst är delen om vägar fulla med grävlingar.
Romeo återvänder ensam
- Glad blev jag, oerhört fin låt med underbar text och musik.
Generation EX
- Är nog min favorit från nya albumet, hoppades på att den skulle vara med och förstod att den skulle vara det. Den är bättre att lyssna på högt på ipoden i bussen än live desvärre, men bra var den!
Musik non stop
- Lite tråkig sådär, men kul eftersom alla kan den och det blev ett himla liv,
Kärleken väntar
- Hade jag inte väntat mig, men eftersom jag lyssnat rätt mycket på den på senaste tiden var den värd!
Ingenting
- Tråååk, men kul eftersom alla kan den.
Ensammast i Sverige
- Ungefär lika fin som jag hade tänkt mig att den skulle vara. Varje slag på trummorna käns i hela kroppen och låten slutar i magisk allsång medan kent lämnar scenen.
Elefanter
- Hade väntat mig denna låt som intro till hela konserten, men den fungerade lika bra som intro efter första pausen. Jocke slänger fram akustiska gitarren och det lugna introt trappadr upp till de fartiga refrängen. Jag återgår till känslan av första gången jag stoppade skivan i stereon för jungfrulyssningen.
Nihilisten
- Den enda b-sidan jag inte har, tyvärr. Men den ska genast införskaffas!
747
- Jocke säger "747", med ljubel och en bamsekram inleder vi den episka låten som blir den andra "sistalåten" för kvällen. Kent försvinner åter igen efter låtens slut och rummet fylls av rök och en-gång-till-rop.
Mannen i den vita hatten (16 år senare)
- Stunden alla, i alla fall de flesta, väntat på. Den älskade inledningen börjar långsamt och man kan inget annat än le och kramas lite till. Alla sjunger med i den sista avslutande sången, och försöker så gott det går sjunga med i extraverserna. När vi tillslut sjungt klart om hur vi alla en gång var små, och vi alla en gång ska dö, dör konserten ut medan guldfärgade papperslappar sprutas ut över publiken.
Detta var en snabb samanfattning som jag helt ogenomtänkt slänge ihop, mitt första intryck av en alldeles underbar kväll. Nu har vi morgondagen framför oss...
Förkent
Om jag kommer hem inatt förvarnar jag er redan nu,
jag kommer nog vara jobbigt glad och pratig.
Nu är det dags
till slut är den min! Som jag har längtat! Äntligen är det dags, två antagligen underbara konserter har helgen att bjuda på, mina husgudar kent spelar på annexet. Jag kan inte riktigt fatta det, jag lär inte förstå förän jag väl står där i mitt förutspådda lyckorus.
Och eventuellt bjuder söndagen på ett trevligt återseende, med en person som har förmågan att ta mig bort från verkligheten för en stund med sina vitsiga kommentarer och ingående diskussioner.
Om allt går enligt planerna kommer jag vara rakt igenom lycklig på måndag, förutom hålet som lämnas kvar av längtan efter kentkonserter. Men om en vecka är Lars Winnerbäck först på listan och kort efter det tar min otroligt generösa väns mamma och hennes Dick med mig och Marie på en tripp till Huskvarna för att se Kristian Anttila och Timo Räisänen samt äta hotellfrukost. Efter den helgen är det dags att hitta nya saker att längta till, så jag inte tynar bort i de kommande snöstormarna som Sverige har att erbjuda.
Klåparen
Du går på ditt oefterhärmliga sätt
Över skolgårdens grus för dig själv
I ditt nyklippta hår, likt en irländsk idols
Din spegelbild i fönsterglas
Beundrar varje steg du tar
Sommar-07
elskar
Jag måste medge, att jag är rädd nu. Snart smäller det, och efter smällen kommer fallet. Alla chanser är sumpade, sista misstaget är förlåtet. Nästa gång är oförlåtlig. Jag är rädd.
Min dag var bra.
Jag gick i skolan ca två timmar, fikade med fyra söta flickor, var hemma hos en söt pojke, kollade på en söt film och begav mig hem bland söta snöflingor. Hemma hittade jag en söt tio år gammal lapp skriven av en söt liten flicka. "från lina puss puss"
Veckan
- Göra uppgifter om engelskaboken.
- Skriva klart engelskt föredrag.
- Hålla engelskt föredrag.
- Göra klart historiagrupparbetet.
- Plugga inför provet i historia.
- Göra historieprovet.
- Vara redo att diskutera "parfymen".
- Recensera "Pans labyrint" lite kort på spanska.
- Öva inför spanskaprovet nästa vecka.
- Göra ca 10 uppgifter om procent.
Har en seg vecka framför mig, men som tur är börjar jag 11.30 imorgon och slutar vid 15 och är ledig hela tisdagen. Det är även dags för kentkonsert på fredag och lördag,
så jag överlever.
Förresten, kan någon definera ordet "kärlek"?
Pappa, min pappa
Det är farsdag, därför vankas det en hyllning till min älskade pappa.
Min far är en person som jag kan älska och hata på samma gång. Och det säger jag bara för att bevisa hur speciell han är, koncentrerat på ordet älska. Vad han än gör som kan få mig att känna hat mot honom, så slutar det alltid med att han blir förlåten med ett leende. Och tro mig, om det är någon som kan få mig ledsen så är det han. Nu låter det en aning negativt, men se det inte på det viset. Förstå istället hur mycket jag älskar honom, eftersom jag inte har hjärta att hata ens hans dåliga sidor.
Morfar och pappa sitter i varsin fåtölj diskuterandes om skogspromenader och svampplockning, eftersom inte detta ämne är något jag brinner för så sitter jag mest tyst och studerar mina egna händer. "Jag glömmer aldrig när vi hittade de första kantarellerna på landet, minns du det Lina? Du och jag brukade ofta gå skogspromenader och hitta på äventyr när du var liten." Betoningen på orden "brukade" gör ont i mig. Jag släpper mina händer med blicken, kollar istället in i min pappas ögon. Han ler mot mig och berättar exakt vilket ställe det var vi hittade de där kantarellerna, samtidigt känner jag en så otrolig stolthet över att få delat den stunden med honom. Svampplockning tänker du, vad är det för speciellt med det?
Alla de stunder jag spenderat med min far, alla promenader och bilutflykter, alla samtal och funderingar vi delat med varandra. Jag har alltid varit, är, och kommer att vara pappas flicka.
Fredagen 9 november 2007, alltså i förrgår nu, tillhör kantarellstället någon annan. Landet är inte i vår ägo längre efter fjorton år, nästa helg tar vi våra ägodelar och minnen för att lämna det älskade huset bakom oss. Och jag hoppas de nya ägarna kommer att uppskatta stället lika mycket som min familj gjort. Men pappa har jag kvar, och framtiden ska fyllas av fler kantarellstunder. Han har alltid varit och kommer att förbli min idol, även om det var ett antal år sen jag bevisade det för honom.
Mys
Det är en skön känsla att hitta personer man tycker om,
människor som man får ut något av att vara med.
Tack för en bra kväll.
Förlåt om min blogg suger nu för tiden,
hittar ingen inspiration till att skriva något mer djupt än såhär.
Verkar som att jag de senaste dagarna har blivit sämre på att formulera mig rätt också,
orden flyter inte ihop lika fint längre.
Don't let the devil ruin it all
Så för att helt byta ämne, insåg jag för några dagar sen när jag pluggade till ett prov, att det som ger mig motivation till att verkligen försöka få in någonting är vetskapen att jag lär mig och blir allmänbildad. Eftersom ett av mina mål just nu är att äga min storebror och morbror i en riktig vuxendiskution, ska jag hädanefter börja ta mina studier seriösare. Att vara allmänbildad är min dröm, att kunna ge svar på tal och veta vad man pratar om är coolt.
Annars är allt väldigt geggigt just nu, livet är som en lerpöl.
Fast just ikväll är det mer som en vattenpöl, eftersom dagen var bra med vänner, turen på min sida, konsert och mys. Men ändå inte helt perfekt. snart så, då är denna negativitet över. Jag känner att även all gegga snart kommer utrotas, det är dags att livet ska börja gå min väg.
So what the hell are we so scared of?
otacksam jävel
Jag bara klagar...Förlåt.
Livet är bra.
Jag är tillbaks där allt började
precis som dududu
Vill ha
Människor blir aldrig nöjda, begäret efter mer finns alltid någonstans i bakhuvudet.
Går det att vara helt nöjd och lycklig, för ens en sekund?
Ultimata konserten just nu
*magiskt intro*
lycka
Elefanter
M
Chans
Längesen vi sågs
Slutsats
Vintervila
Klåparen
LSD, någon?
Mannen i den vita hatten
Gravitation
Berg & Dalvana
Blåjeans
Visslaren
Ansgar & Evelyn
Våga vara rädd
Socker
747
*paus*
applåder
*episkt avslut*
rysningar
Alla mot alla
Innan allting tar slut
Generation ex
Ensammast i Sverige
applåder, rysningar, tårar, lycka
