[white-heart] cherry

Nytt till Hultsfred:
- The Hives
- Danko Jones
- Raised Fist
- Hästpojken
- Evergrey
- The Only Ones
- Jaymay
- All Ends
- Vanessa Brown
- Billie The Vision & The Dancers
- Die Mannequin
- Nina Natri
- Witchcraft
- A Beautiful Friend
- Kid Down

Nytt till Peace and love:

- Håkan Hellström
- Mando Diao
- The Hellacopters
- Cansei De Ser Sexy
- The Wombats
- Adam Tensta
- Billie The Vision And The Dancers
- Andi Almqvist
- Britta Persson
- Johnossi
- Pascal
- Neverstore

JAG ÄR TAGGAD.

Det har hänt en del konstiga saker under de senaste typ två veckorna,
jag orkar inte ens tänka eller skriva om det.


Men igår tittade mina vänner Marie, Albin, Johannes och Anton med sin vän Dicken förbi. Det var trevligt som alltid. Idag var jag med Marie och våra mödrar i stan, vi träffade även Lotta och Bella en snabbis. Mys.


Om en månad ska jag på kent imorgon, det kommer bli bäst.

Jag lever!
Men min röst är död, får klämma fram små viskningar när jag måste säga något. Det blir till att använda sig av teckenspråk ikväll, synd bara att jag inte kan teckenspråk.



När snön tog mig med sig

i en storm av vita små föremål

stod du still

Jag trivdes inom ditt synfält

men inte sättet du granskade mig på

Jag tyckte om din närhet

men du berörde mig inte som du borde

De fyra siffrorna från klockan på bordet
tog mig tillbaka till verkligheten

Framåt småtimmarna lämnade du mig

Vi blev vi igen

Det som vi är menade att vara

Inte det som vi blir

I ljuset av gatlyktornas påträngande ljus

På en trappa byggd av stenar

Sitter han

Den enda som inte rör sig

Med blicken fast mot gruset

Den tillhör ett sällsynt höstlöv

Med färgen röd som solen

Då den för längesen gick ner

Bakom Hötorgets kullerstenar

Hans fingrar smeker strängar

Och blicken flackar lätt

Söker sig mot marken

Gömmer ögon under lugg

Han staplar orden till en mur

Byggd av tysthet och hög av rulltobak

Han är slottet i mitten
Med vänner på vakt

Han sätter känslan i grunden

I skuggan av sitt sken

Bakom ryggen håller han fast

Vid det finaste någon någonsin har sagt

Som öppnade en dörr

Ledde fram till en väg

Till det bruna ögonpar under lugg

Som naket var de djupaste hon mött

Han skapar åter musik med sina fingrar

En kärleksballad utan instrument

När han sakta låter tummen

Röra sig över hennes

Lämnar kvar en tatuering

En sådan som inte går att tvätta bort

I hans ögon

Var hon det vackraste han sett

Inatt kunde jag precis som förutspått inte somna, därför blev jag extremt lättad imorse när jag satt på bussen och fick sms av Marie där det stod "Gissa på en skala hur opepp jag är på spanska?" Mitt svar blev "10 av 10, ska vi dricka te och vara emo hemma hos dig istället?"

Sagt som gjort vandrade jag till Näsbydal, vi spenderade hela förmiddagen med att ha djupa samtal och filosofera kring livet och fenomenet "människan".

Nu är jag trött, känner mig febrig, har ont i halsen och allmänt på humör att krypa ner i sängen och aldrig sätta min fot på golvet igen. Historiaprov på fredag, jag har inte börjat plugga än och inte gjort en enda läxa.
BRA Lina, styra upp livet var det?

Adde har skaffat blogg, läs den! http://djhelium.blogg.se/

Det var längesen jag gick på en sådan promenad, som man går när man har något stort som tynger en. Jag minns när jag gick bland löven och kände mig som världens ensammaste, eller när jag gick i snön och saknade, eller den gången när jag var livrädd och hade klumpen i halsen en sommareftermiddag. Jag har varit helt lycklig och så gott som bekymmerslös i ett halvår nu, mitt andranamn skulle vid det här laget kunna vara Baloo.

När man levt som Baloo ett tag, så ger man sig automatiskt ut på en jakt efter något som är hjärtskärande, förbjudet och omöjligt.
Jag är jägaren, som letar efter något som får mig att ta fram paraplyet och bege mig ut på ännu en promenad.

Jag har bestämt mig för att stanna. Hej på er!

Idag var jag på bio med Jesper och såg National Treasure, den var rätt bra för att inte vara den sortens film som jag brukar uppskatta. Lite för ogenomtänkt ibland, och förutsägbar.

Resten av dagen har jag dragit runt här hemma, fixat lite i rummet och satt in bilder i fotoalbum. Druckit te med mor och far, har köpt nytt löste "Söders höjder", mycket gott.

Helgen har gått ovanligt fort, men jag har haft riktigt mysigt. Det var kul att umgås lite med estetpojkarna också, det finns alltså en skara trevligt folk i Tibble.

Nu ska jag göra spanskaläxan, eftersom jag lovat mig själv att styra upp mitt liv. Någonstans måste man börja..

Kvällen, eller snarare Lotta, bjöd på festligheter i form av mat, prat och TV-spel i lägenheten på Odenplan. Jag och Carro stekte köttfärs, Marie fixa vegfärs, Lotta skar grönsaker och Simon gjorde guacamolen. Johanna, Enfors, Evelina, Kattis, Bella och Calle åt och tittade på när vi andra var duktiga. Därför utser jag oss arbetande människor till årets män, och det är inte illa eftersom detta år än så länge pågått i 4 dagar.

Eftersom jag är töntig, var jag även tvungen att skriva till en extradel om Kent i min årsresumé när jag Insåg hur stor del av min höst det var. Skrev tillslut till lite fler saker också, som på något sätt betytt något under årets gång...
Efter jag skrivit det insåg jag hur svårt det är att beskriva känslor på rätt sätt.

Efter en del tjat så kommer slutligen min tråkiga årsresumé, läs om ni orkar.
Jag hade egentligen inte tänkt publicera den, jag gör det bara för Dan och Anton.

(Jag skrev nedanstående text i början av december)


År 2007 var året då jag blev jag, jag inledde det nya året med myskvällar och många funderingar. Jag ägnade tiden då snön låg kvar på marken till att hitta mig själv och samla mina tankar, jag smälte intrycken från föregående år.

Februari, jag mötte en ny person som fick mig att tänka till. Jag upptäckte att jag hade saker att avsluta innan jag kunde påbörja nya, jag fattade ett klokt beslut. Jag lät mig inte luras av en värmande hand och en skyddande famn, jag förstod att det var fel när han kallade mig för sin.

En oerfaren och naiv femtonåring fyllde sexton år en kall dag i mars. Med den nya åldern kom lite mer mognad och en del livserfarenheter, jag lärde mig att vara ärlig mot mig själv och andra. Detta år var ett år av insikt, ett år för mig själv. Eftersom jag har bestämt mig för att inte nämna några namn får det räcka med ett anonymt förlåt för de saker jag gjort fel, jag har aldrig menat att såra någon om jag gjort det.

Om jag ska ta och börja från början, då när vinter blev vår och dysterheten och saknaden övergick till en nystart och glädje. Jag minns den där första riktiga vårdagen, när jag klev ut genom dörren för att ta den vanliga bussen klockan 08.06 till Kunskapsskolan. Fågelkvitter, solsken och ett tjockt lager av grus som knastrade under skosulorna fick vardagen att byta färg. Med ett leende på läpparna och Håkan Hellströms glada budord strömmande från hörlurarna, såg jag mitt liv med nya ögon. Jag kunde äntligen lämna det förflutna bakom mig och skymta den stora och läskiga, men lite lockande, framtiden.

Med skräckblandad förtjusning tog jag mig igenom diverse öppna hus, i jakt på det ultimata gymnasiet med linjen som skulle passa just mig. Ångest över betyg och poäng hade hängt som ett regnmoln över mig under hela nian, men äntligen såg det ut att klarna. Solens strålar nådde mig till slut en dag lite längre fram i juni, då det visade sig att min framtida utbildning låg i händerna på Tibbles World Wide information-linje. Med mig på resan skulle jag komma att ha min bästa vän, min högra hand. Stenen lyftes från hjärtat, allt blev med detsamma mer lockande.

Nu var det även början på året som skulle gå i musikens tecken, första konserten för året blev Billie The Vision & The Dancers tillsammans med nyfunna vänner och en gammal goding.

21/4 Billie the vision & The Dancers

22/4 Lasse Lindh

Än hade jag en del veckor kvar i högstadiet, mitt mål blev att göra det bästa av situationen. Jag tog mig igenom skoldagarna med en hyfsat positiv inställning, levde på ett leende och en del blickar i smyg. Blickar fick förbli blickar, detta år var mitt eget och vänskapens. För just vänskap blev denna sommars höjdpunkt, jag hittade dom. De personer jag hade önskat mig i ett antal år, som en försenad födelsedagspresent trädde dom in i mitt liv en dag i maj. De såg till att förgylla sommarkväll efter sommarkväll och ta mig bort från den ibland så grymma verkligheten, precis som de raderar en del av det nuvarande vintermörkret med sin närvaro.

Så var det dags att lämna tryggheten i kunskapsskolan, med mycket blandade känslor. Jag som precis hade börjat trivas, hittat det stället där jag hörde hemma. Det hela avslutades i alla fall med niornas bal en fin afton i juni, kunskapsskolans avgångselever samlades i Djursholms Värdshus för att dela sin sista gemensamma måltid. Det blev en lyckad kväll med god mat, trevligt sällskap och en del dans samt nomineringar och priser. Natten avslutades vid Hägernäs strand, det blev en hyfsat fin afton.

Jag väljer att se tillbaka på början av sommaren med ett leende, även om jag egentligen gick igenom en del mindre roliga saker. En närstående person svek mig som så många gånger förut, gjorde mig livrädd och orolig. Det kunde ha inneburit en stor förändring i mitt liv, men jag tror på förlåtelse. Efter ett antal samtal och en del tårar gick livet vidare, fast tankarna och rädslan ibland fortfarande slår över mig. Men jag växte som person, jag vågade efter alla år visa mig svag och släppa ut känslorna. Nu har jag insett att den starke vågar visa sig svag, och kan ändå fortfarande stå upp rakt.

13/6 [ingenting]

26/6 Arctic monkeys

Sommaren snurrade vidare i samband med festival och lycka, under de dagarna växte jag betydligt. Tiden jag spenderade med vänner, musik, bus och eget ansvar i Borlänge kan ha varit höjdpunkten på hela sommaren. Jag återgick sedan till vardagen, såg solen gå upp utanför fönstret varje tidig morgon innan jag somnade. Fick en bekväm dygnsrytm och ett trivsamt avslut på sommarlovet med dom som betyder mest. Jag fann även en viktig vänskap, och jag hoppas han vill fortsätta vara mina söndagar ett tag till, ett bra tag till.

27/6-1/7 Peace and Love

Så stod hösten utanför dörren och knackade på. Sommarlovet avslutades en augustikväll på bryggan, medan den första kyliga vinden blåste över mig. Man riktigt kände hur något var förändrat, mörkret smög sig försiktigt på och likaså rädslan över vad som skulle komma härnäst. Den kvällen med min vän var slutet på en saga och början på en ny, nu klev vi hand i hand in i allvaret.

Det var dags, den 27e augusti var början på en ny period i mitt liv; gymnasiet. Jag lämnade en del av det leende som tagit mig igenom föregående skoldagar, eftersom jag är en person som måste begrunda saker ett tag innan jag tar emot dem och blir mig själv fullt ut. September, oktober och november flög förbi med all hast, lektioner måndag till fredag, konsert eller filmkväll på lördag och söndag. Som en dimma rullade dagarna förbi, de flesta såg likadana ut. Fast det fanns små händelser som stack upp en liten bit över noll, jag hade saker att längta till.

8/9 Håkan Hellström

9/9 Kristian Anttila

30/10 Billie the vision & The dancers

8/11 Timo Räisänen

Efter flera månader av väntan var det äntligen dags, det hela började med ett skivsläpp och en signering. Jag fick krama medlemmarna i världens bästa band, vilket dom är i min mening eftersom dom håller i längden och man kan lyssna på dom i alla lägen. Kent. Någon vecka senare begav jag mig till Globens annex med världens underbaraste konsertkompisar, vi sjöng om Monica och fångade pappersbitar i väntan på, vad jag har kommit fram till, är årets största ögonblick. Utan att jag hann uppfatta vad som egentligen hade hänt så stod de slutligen där bara några meter framför mig, grabbarna (gubbarna) från Eskilstuna. Låt efter låt fick de mig att rysa och minnas, bli tårögd och fylld av lycka. Det gick en timme, det gick en minut, men just då stod tiden still. Det var en stor dag, och jag somnade gott den kvällen för jag visste att jag skulle få uppleva en liknande dagen efter.

16/11 Kent

17/11 Kent

21/11 Lars Winnerbäck

24/11 Kristian Anttila & Timo Räisänen

3/12 Säkert!

Det börjar lida mot slutet av mitt år, december är redan kommen och livet är en aning mer vitt. Äntligen känner jag mig hemma i skolan, jag har tagit in alla intryck och samlat ihop alla dagar till ett leende. Även om jag inte vant mig vid läxor och lektioner så trivs jag, efter ungefär fyra månader vet jag vart jag står. Rädslan för framtiden börjar sakta men säkert avta, jag har mål och ambitioner.

Jag ska aldrig ignorera kärleken, det blir mitt nyårslöfte. I ren Kentanda.

21/4 Billie the vision & The Dancers